Välsignade klämdagar! Även om jag gärna försöker komma iväg på en förlängd helgresa när tillfälle ges är det väldigt skönt att ha fyra lediga dagar att göra ingenting särskilt på.

Just sådan var gårdagen, det fanns inget inplanerat, bara ta dagen som den kom och slappna av. Ändå blev den lagom innehållsrik.

Morgonen började med att solen sken och vinden verkade inte alltför grym. Alltså klart läge för en timmes morgonpromenad med Man och stavar.  Jag vet inte om det är så bra för vikten, eftersom frukosten smakar extra bra efter motionen och därför lätt blir större än normalt, men det är nog bra för något.

Efter detta blev jag slagen med häpnad. Mannen säger, helt utan anmodan, att han ska laga bouillabaise på kvällen och behöver musslor till den. Han har i och för sig gått på matlagningskurs sedan september, men det enda det resulterat i på hemmaplan var tubostfyllda dadlar till jul. Riktigt goda, men knappast något återkommande i veckomenyn.  Nu är kursen slut och han har fått ett diplom för utmärkt matsmältning (SIC!). Mannen hade i alla fall inte själv registrerat det förrän jag påpekade det, med en viss glädje… Jag vet inte om det står så på alla deltagarnas diplom, eller om kursledaren visade prov på en insiktsfullhet jag inte känt till tidigare.

Nåja, det var lite annat som behövde fyllas på i förråden, och mina boots behöver klackas innan de göms i källaren, så vi satte oss på cyklarna och trampade ner till Limhamn. Först konstaterade jag att skomakaren också höll klämdag, och mina boots fick åka vidare i cykelkorgen. Risken blir allt större att de åker ner i källaren utan klack nu.

Medan jag köade på apoteket kom Mannen på att vi skulle kolla om tavelramaren kunde fixa inramningen av det grafiska blad vi köpte av Curt Hilfon på årets konstrunda.  Cyklarna riktades mot den gamla delen av byn och en lapp i ramarens fönster upplyste om att klämdagen var allmän.

Öppet var det däremot på Limhamns konsthall där det var en samlingsutställning med många intressanta konstnärer. Att de bjöd på vin gjorde det inte mindre intressant. Något som  flödade mer än vinet var min handväska där vattenflaskans kork hade lossnat. Det blev jag  varse när det droppade bakom mig.

En av konstnärerna undrade om vi inte ville måla egna tavlor, och det var väl klart att jag nappade på det. Man fick en liten pannå och uppgiften var att måla blommor.

De senaste åren är det fotografering det har handlat om när min konstnärliga ådra har svallat, men jag har faktiskt målat tavlor också en gång i tiden, innan avkomman började kräla runt i paletterna.  Gårdagens resultat var inte värt några ovationer, men det var riktigt kul! Mannen såg lätt oroad ut, med all rätt, jag funderar vilt på var jag ska kunna sätta upp mitt staffli (ja, det följde med i flytten…).

Vi fick också tips om en annan inramare i närheten och fortsatte cykelturen, en liten bit, tills vi kom upp till torget. Där hände det grejer! Limhamns blomsterfest, vilket innebar att torget var fullt med marknadsstånd där det förutom blommor såldes kryddor, honung, frukt och grönt, böcker, spelades folkmusik, erbjöds hästskjuts och serverades korv, glass och kaffe.  
Cyklarna parkerades.  

Första ståndet där jag fastnade var Kryddor från Rosengård, där en tjej från Libanon bjöd på smakprov på olika kryddblandningar och dessutom berättade vad man kunde använda dem till.  Zaatar, en blandning som man kan ha lite till det mesta, föll mig på läppen och en påse inhandlades.  Det blir också att boka in en av kryddvandringarna på Rosengård framöver.   

Ännu mer kryddor såldes i ett annat stånd, från Naturkraft, och därifrån blev det fyra olika kryddor i lösvikt. Nya dofter ska spridas i köket!

Något annat jag inte kunde motstå var Bisysslans honung med saffran och valnötter. Biodlaren hade börjat sälja den till advent under namnet julhonung, men den blev efterfrågas även efter julen, så nu såldes den under mer tidlöst namn.

I ett stånd stod en kollega till mig och sålde en nyutkommen bok, Naturpärlor i Skåne, med bl a  hans fantastiskt vackra naturbilder. De är i en helt annan division än mina egna bilder,  de som jag småyvats över innan.  Den boken hade jag redan köpt innan, och blev nästan övertalad av en annan fotograf att köpa en fågelbok också, eller åtminstone gå med på en fågelvandring.

Det var nog tur att vi cyklade annars hade det kunnat gå precis hur som helst. Nu avslutades torgrundan med först en grillad lammkorv och sedan en italiensk glass, så var lunchen också avklarad.  

Det visade sig att  även inramare nummer två helgade klämdagen, och vi trampade upp mot centrala Limhamn igen. På cykelparkeringen utanför Malmborgs mötte jag en granne från barndomen, mamman till en väninna, och hon förhörde mig traditionsenligt om jobb, boende och förhållande. Tyvärr (?) kunde jag inte bjuda på några skandaler hon kunde dela med de övriga tanterna i Stjärnhusen som eventuellt minns mig. I stället blev det att fiska upp den nästan uppblötta handlelappen ur väskan och  köpa det som köpas skulle, allt medan Mannen gick tvärs över gatan till Systembolaget.
De firade i alla fall inte klämdagen.

Tilläggas kan att bouillabassen blev mer än godkänd. Det är nästan så jag börjar tro på matlagningskursens verkan.