I går var Mannen med respektive bjuden på en vinprovartur till Danmark av en tidigare kollega. Som respektive blir jag då och då blir jag tillfrågad om jag vill följa med  på diverse arrangemang, och ibland svarar jag ja, ibland nej.

Med ett kort förflutet som Munskänk vägde chansen att få testa en massa  goda viner tyngre än risken att åka med en buss full med konsulter, som alla provat vin.

Dessutom har jag träffat vår ‘värd’ med fru innan och vet att de är väldigt trevliga.
Jag tackade alltså ja.

Samlingen ägde rum utanför konsultfirmans lokaler i Malmö, och alla steg in i en buss där vi i dörren utrustades med var sitt plastglas. Jaha, vinprovning alleredan! Vinerna som serverades redan innan vi rullat över bron till danska landet var från företagets egna vinstockar på en vingård i Frankrike. Det vita var förresten helt OK.

Bussen var så gott som full av konsulter och deras inbjudna gäster av allehanda  slag.
Första stoppet var på en rastplats intill motorvägen och i blåsten dukades det upp  förtäring. Man hade gjort samma resa tidigare och insett vikten av mat i magen innan vinet  gjorde sitt riktiga intåg via smaklökarna.
Eftersom det var första gången för mig, och jag inte kunde rutinerna, hade jag bottnat innan där hemma också med en kycklingburgare. Nu serverades sushi, och till detta mer vitt vin.

Gott, jag gillar sushi, men inte det optimala med platsbrickor o soyakoppar i plast, utomhus  med klass 1-varning från SMHI. Det blåste alltså rejält, locket till en soyakopp mellanlandade på min vita kofta innan det hamnade i min väska och en liten makirulle blåste av mina pinnar och lämnade en snitslad bana mer över min framsida. Vi hade blivit uppmanade att inte vara för finklädda, men inget hade sagt något om helt oljeställ! Nåja, med lite mineralvatten på en servett lyckades jag bli nåt så när hel och ren igen innan vi åkte vidare.

Målet var Kokkedal i Hesselröd, där man i en gammal lagerlokal ordnade  vinfestivalen.
Ett antal bussar, övervägande svenska, backade, körde fram, lirkade och backade igen för att komma in på gården där. I ett hörn av gårdsplanen stod fyra bajamajor uppställda.
I huset intill tittade barn och vuxna förundrat på cirkusen från sina fönster. Om de inte var nyinflyttade borde de vara lite vana, för enligt skylten var det den 14 gången festivalen ordnades.  

Insläppet var på slaget sex, och då vällde alla in. Innanför dörren  fick man ett vinglas i handen och sedan var det bara att ge sig ut i  festivalyran…

Festival och festival, det var inte riktigt samma sorts festival som jag tänker mig, snarare åt mässhållet. I den stora lokalen hade 40 olika vinmakare från 17 länder dukat upp bord med möjlighet att smaka av ännu fler viner. Med jämna mellanrum fanns det även uppställt vattenkaraffer, brödkorgar och spotthinkar. Man hade möjlighet att köpa alla viner, minimum en låda med sex flaskor för de flesta vinerna.

Vi började vandringen hos en italiensk vinodlare, som bl a hade en helt enormt god Valpolicella Superiore. Bakom bordet stod en dansk man och den italienska vinmakerskan, och jag var så klart tvungen att diskutera lite med signoran direkt. Vinet fick en stor stjärna i listan vi fått, även om det kostade 230 danska kronor flaskan.

Ett annat vin jag gärna druckit mer av var en sydafrikansk Chenin Blanc från Mulderbosch. Den luktade våt lovikavante, precis som det ska, och smakade mycket, mycket bättre med aning av citrus och honung. Pris 110 danska/flaskan. Det fick också en stjärna i protokollet.

Det tredje vinet som fick mig att le bredare än vanligt var en ekologisk Pinot Noir från Chile, EQ, från Matetic för 160 danska kronor flaskan.

Hur var nu själva provningen? Det fanns de som med bestämda steg tågade fram till borden, räckte fram glaset och  begärde på rött, vitt eller rosé utan att specificera från vilken druva, och där fanns de som helt enkelt bara bad om det dyraste, oavsett färg.
Med lite vinkunskap i bagaget tyckte jag faktiskt att det var riktigt trevligt. Inte minst att flertalet vinodlare var där på plats personligen, och gärna ville prata om sina produkter.
Själv pratar jag gärna och mycket med i princip vad som kommer i min väg och inte hinner undan. Att jag dessutom har ett visst språkintresse gör ju inte saken sämre. Alla där pratade engelska, men man ska inte göra det lätt  för sig i onödan, och italienskan lossnade redan vid första smutten Valpolicella. Av princip vägrar jag prata engelska med grannfolket tvärs över bron, och av någon konstig anledning är det vi svenskar som med sedvanlig anpassningsbarhet lär oss danska i stället för tvärtom. Det blev alltså min autodidakta danska, med räkneord och allt.

En sak som förvånar mig själv är däremot franskan. Jag hade det på schemat i två år för länge, länge sedan, och även om jag och väninnan inte sprängde några närvarorekord där tyckte vi det var väldigt roligt. Så roligt att vi allt som oftast kreverade av fnitter och blev utslängda från salen av den robusta lilla lärarinnan.
Hon var fullständigt övertygad om att hon inte lärt mig någon franska, och jag var i det stora hela överens med henne.
Ändå, på något konstigt sätt, har lite grann fastnat och i undantagsfall förstår och även pratar jag detta  språk. T ex i går, när jag kom på att jag stod och översatte tur och retur danska till franska mellan en dansk man som besökt en vingård i Frankrike fyra gånger, och den franske vinbonden, som inte kom ihåg honom.
Det var bara att inse att vinet hade lossats min tungas alla band och att det var tid att åka hem.

Mest imponerad är jag nog av själva affärsidén; kör dit busslaster med olika yrkesfolk en fredag eller lördag. De flesta ser det som en kombination av After Work och firmafest, där man kan hälla i sig tämligen obegränsade mängder vin gratis.
Under vinets påverkan är det sedan lätt att för många slantar köpa låda efter låda  och lasta ut i bussen.

Nu var det ju så att väl tillbaks i Malmö skulle vi förflytta oss ut till hemmet i de södra utkanterna, och lådor med vin är inte det perfekta att släpa med sig. Vi vet ju också att man kan beställa det mesta till Systembolaget i Sverige och beslöt att kolla upp de här vinerna hemifrån i stället.

Av de tre jag nämnt kan man beställa Chenin Blancen via beställningssortimentet direkt för 79 SEK/flaskan, alltså bra mycket billigare. De andra får man skicka en förfrågan om direktimport och får då en offert. Jag har gjort det flera gånger, och oftast är det en bra affär!

Vad jag däremot inte kunde motstå i går var en tioårig portugis,  Krohn Tawny Port, som fick mina smaklökar att börja skrika efter Stilton-ost!  Detta portvin kunde man köpa flaskvis för 135 danska kronor, och två pavor kunde jag ha i handväskan hem.

Nu ska fötterna ta mig ner till närmsta ostaffär och inhandla en bit Stilton så är lördagen också räddad!