Vi har fått en ny religion, kopimism. När jag först läste om det på nätet igår trodde jag det var ett aprilskämt, men kalendern visar fortfarande januari. Eftersom man pratat om det på radion idag  är det nog på riktigt.  Strax innan jul beslutade alltså Kammarkollegiet  att registrera det Missionerande Kopimistsamfundet som ett religiöst samfund. Sverige är hittills det enda landet  i världen som erkänt kopimismen som en religion.

Vad är då kopimism?

Enligt deras hemsida är det Missionerande Kopimistsamfundet  ett religiöst trossamfund som bildades 2010. Kopimistsamfundet formaliserar en gemenskap som idag är väl spritt i samhället. Den kopimistiska gemenskapen kräver inget medlemskap. Det räcker att man känner ett kall att tillbedja det heligaste av allt; information. För detta ändamål ges gudstjänster regelbundet inom samfundets ramar, där de troende delar information med varandra och även förädlar denna information.

Sålunda beter jag mig som en sann kopimist bara genom att sprida det här.

Det utmanar onekligen fantasin vad detta kan ha för följder, positiva och negativa.

Eftersom ordföranden i Kompimistsamfundet, Gustav Nipe,   tillika är förbundsordförande för Piratpartiets ungdomsförbund är kopplingen till piratkopiering i religionens namn inte långt borta.

Innebär det att man som kopimist kan kopiera, dela och sprida allt, och sedan hänvisa till att det är en religiös handling i religionsfrihetens Sverige? Eller är det bara information man får kopiera? Vad är då information? All fakta och alla dokumentärer faller självklart i det facket.

Kan även fiction i film- och bokform anses vara information om en tänkt verklighet? Det finns ju det som tror på vampyrer, och då måste ju i alla fall Twilight-filmerna vara helt OK att sprida. Risken är att inte så många är intresserade, men ändå.
Filmerna Die Hard 1 – 10 kan ses som information om aktiv dödshjälp, och alla krimainaldrama  som information om polisarbete. Är det dessutom en Läckbergare även om hushållsarbete.

Är musik tonsatt information om hjärtats kval?  Hjärta-smärta information om psykosomatiska reaktioner på Vårdguiden?

Tidernas  svensktoppsplåga med Helen Sjöholm, Du är min man och jag vet du gör så gott du kan,  knappast tolkas som något annat än realistisk information. Fritt att kopiera.

Eller Wiehes Titanic? Information om en historisk händelse.  Kopiera på bara.

Skolans läroböcker, i den mån de finns kvar, är ju i alla fall avsedda att vara  informativa. Då är frågan om den där skylten som sitter ovanför skolans kopiator om att högst 15 sidor av en bok får kopieras inte är att se som ett hinder i religionsutövningen.

Det ska onekligen bli spännande att se vad juristerna får att bita i här.

Lite problem kan det bli för oss lärare som via Urkund och annat jagar fuskande elever som hämtar sina inlämningsuppgifter på nätet. Vad gör vi om de hävdar att det är deras rättighet i religionsfrihetens namn?

Numera en helig plats.

Kopiatorn blir ett självklart altare. Eftersom altaret i fråga allt som oftast är ur funktion måste den lille gubben som flera gånger i veckan kommer med sin väska och kryper in i det heligaste ses som överstepräst eller biskop. Åtminstone som en helbrägdagörare.  Vaktis, som i vanliga fall milt knorrande hjälper till att operera ut trasslande papperstussar, får höjd status som lokal präst. Kan han månne även ta emot bikter i pentryt?

Allt annat som avhandlas där och på andra platser och idag lite vanvördigt kallas skvaller är egentligen inget annat än en religiös gudstjänst där de troende delar information med varandra. Lägger man till lite för att göra historien saftigare förädlar man informationen.

Som bloggare gnuggar jag händerna och känner att nu jäklar, kan jag ta ut svängarna ordentligt!
Och du som läsare är naturligtvis välkommen att sprida länken till denna informativa sida! 😉