En dag satt en lapp i vår trappuppgång om argentinsk tango. Jag har aldrig dansat tango ‘på riktigt’ men tycker det ser vansinnigt tjusigt ut, inte bara på Let’s Dance utan även om man vid andra tillfällen ser någon som verkligen kan dansa det. Jag har en väninna med rötterna i Chile som pratar sig varm om sina tangokvällar och verkligen tycker att alla borde dansa det. Vid något tidigare tillfälle har jag föreslagit Mannen att vi skulle testa, men hans entusiasm har knappt varit märkbar och jag har gett upp. Men nu skulle det uppvisningsdansas här i våra allmänna utrymmen och dessutom ges tillfälle att själv prova på, och då var han med på noterna.

Det handlade alltså om argentinsk tango. Jag hade så sent som i går eftermiddags inte en susning om vad skillnaden var mellan de olika tangoarterna, men nu vet jag! I den argentinska tangon har man framskjuten bröstkorg och ska vara så rakryggad att man kan ha ett champagneglas på huvudet. Nåja, det gick bra att börja träna med en bok sådär i början. Den finska versionen innebär mer framskjutet underliv med kroppskontakt där, och inget champagneglas på huvudet, snarare en Koskenkorva innanför västen. Lugn, lugn, jag vet att det finns finländare också som föredrar den elegantare argentinska varianten och vill på inget vis vara fördomsfull, jag bara knycker vad en av de skojfriskare grannarna sade. Den tredje version, tävlingstangon, är den de sprallar loss med i Let’s Dance.

Det var tveksamt in i det sista om jag skulle gå igår eller lämna WO pga. förkylningen. Ingen vill väl bli nersnorad i en tango? Men till alla på stället boende och behövande damers besvikelse gjorde jag ändå entré efter en så snabb förvandling att vilken rutinerad flygvärdinna som helst blivit avundsjuk. Mys-sunkkläder av, snabbtvätt, nässköljning, lite färg på ögonen, borste genom håret, klänning, strumpbyxor och framför allt högklackat på så var jag redo. Så mycket har jag fattat att i tango har man aldrig flatbottande gummisulor.

Vid klagomuren i loungen satt ett gäng församlade och väntade. Förutom min favoritantagonist och hans bihang, några andra lika positiva och upplyftande individer, även ett gäng gladare själar. Nu var det inte så många av dem som tänkte göra några egna insatser, utan mer kolla in och kommentera andras misstag. Det de är bäst på.

Nästan en halvtimme försenade gjorde tangoinstruktörerna sin entré.

Hon var väldigt vacker i sin svängande kjol och – naturligtvis – höga klackar. Han, ja, vad ska man säga? Urtypen för en chartergigolo? Prototypen för matadoren i tjuren Ferdinand? Svarta, lite oljiga lockar, lika blank svart skjorta, vita byxor, svartvita skor och sammetsögon. Han var här bara för att dansa och instruktionerna fick därför lämnas på engelska. Det var väl tur att jag inte hade så mycket röst att komma med, så jag inte snubblade in i lärarrollen och började rätta honom.

It takes two to tango

De bjöd oss att komma upp på golvet, och från början var vi tre par, inklusive Mannen och jag. De andra intog juryns roller. Det började lagom med att traska runt i en cirkel, hand i hand, och känna rytmen. Lätt som en plätt med tango! Tyckte jag så långt och tänkte på min tjusiga hållning och funderade på om jag rentav kunde testa ännu högre klackar.

Nästa steg var att vi skulle fatta tag i varandra, ena handparet lyft ihop, hans hand med tummen upp bakom hennes armhåla (vad pinsamt om man svettas ymnigt!) och hon med ett kopplande grepp om hans biceps (lika pinsamt om den inte finns) Klart för drabbning! Nu skulle vi gå i cirkeln igen, i takt till musiken, kvinnan baklänges och mannen framåt. Jag förstår tanken, men tyckte det var lite orättvist ändå. Nä, vi skulle lita på mannen och dessutom blunda för att really feeeeel the music. Jaja, för denne gången så.

När vi under uppmuntrande tillrop av instruktörerna rört oss så en stund skulle vi växla partner. Männen skulle gå framåt och kvinnorna stå kvar. Vid det laget hade ytterligare två par vågat sig upp. Jag hamnade i par med en äldre, rar man som i vanliga fall får mycket assistans av sin hustru. Han ledde mig framåt. Det där med att snurra eller ta sidsteg om något kom ivägen uppfattade han aldrig, utan föste i takt med musiken in mig i framförvarande par några gånger tills julgranen kom i vägen. Då beslöt jag att sluta lita på honom och öppna ögonen.

Sedan kom ytterligare några steg in i bilden. Kvinnan ska hela tiden hålla sig rakt framför mannen för att hindra honom att titta på andra, berättade Chartergigolon. För att fixa det ska kvinnan svänga och göra åttaturer med benen. Nu hade jag fått en annan danspartner, en glad figur som gärna svänger runt i vals. Även när det spelas tango. Jag nästan längtade efter att få dansa med Mannen istället. Där kan jag åtmistone ta befälet när det går för långt med felstegen…

Nu var större delen av dansparen trötta och överlät åt instruktörerna att visa hur det verkligen kunde gå till. Riktigt imponerande! Sedan bjöd de upp oss och jag kunde nästan inse tjusningen med en chartergigolo om han kan föra så i dansen och talar om att You must cheat me say you not dance tango before.

Mannen hade fått motsvarande lögner av den kvinnliga instruktören och vi tyckte det var så trevligt att vi bestämde att gå en kurs i argentinsk tango till våren.

Tro det den som vill…