Under helgen skötte jag om mina bankärenden och såg ett för mig okänt uttag på 508:- gjort av ett lika okänt företag, SYM ltd, på ett kreditkort jag nästan aldrig använder. Ett av de tre korten man fick till priset av ett, och som jag av obegriplig anledning tackade ja till.
Jag skrev till banken via deras internetsida och bad om närmre specifikation. Det händer ju att företag använder helt andra firmor och indrivare vid faktureringen, och inte ville jag dra igång något stort så där på studs.
I svaret fick jag enbart veta att transaktionen gjorts den 20/10 och bokförts den 24/10 . Om jag misstänkte bedrägeri skulle jag ringa deras kortavdelning i stället. Där hade de kontorstider, så i går morse var uppgiften att få tag i dem.
När jag ringde till samma banks kortservice ombads jag, efter att ha knappat in personnumret, att ange min telefonkod. Om man inte hade någon – som jag – kunde man välja mellan att få den skickad med sms, tryck 2#. Det gjorde jag och knappade in mitt mobilnummer.
Svar – de hade inget mobilnummer registrerat på mig.
Välj annat alternativ – skickad med mail, tryck 3#.
De hade ingen mail registrerad på mig.
Svar – de hade inget mobilnummer registrerat på mig.
Välj annat alternativ – skickad med mail, tryck 3#.
De hade ingen mail registrerad på mig.
– Jamen, va 17… Jag får ju ofta mail från dem.
Eftersom det inte fanns fler alternativ loggade jag in på Internetbanken och lyckades slutligen knappa mig fram till rätt sida – en mindre datorvan person hade gett upp – och knappade in och bekräftade en 5-siffrig kod.
På telefonen igen, personnummer och efter 2# angav jag min nya personliga kod.
– Din personliga kod stämmer inte – var god försök igen.
Inte då heller.
Efter ett antal allt mer arga försök kom en röst och sade att jag skulle kopplas till kundtjänst personlig service. Det var ju det jag velat hela tiden!
Tösen som svarade talade om att det var en helt annan kod man fick från Intenetbanken och jag undrade hur man fick en kod till dem då.
– Det tar vi sedan, tyckte hon, nu tar vi först ditt egentliga ärende.
Visst, visst. Ett uttag på 508:- som jag inte kunde identifiera på detta nästan aldrig använda kreditkort som jag inte ens minns koden till. Enligt transaktionerna var det alltså gjort av något SYM ltd, något jag absolut inte kände igen. Och gjort en dag när jag jobbade länge och inte haft tid till några shoppingraider efteråt.
Kundtjänst talade om att uttaget gjorts i Dublin City.
HA! Vilken tur jag tog tag i det. Bovar och banditer – här är kvinnan som har koll! Försök inte kapa mina kort, jag lusläser varenda transaktion!
Jag hade i och för sig tio gånger hellre varit i Dublin den dagen än i Vellinge och Limhamn, men det hade jag alltså inte. Kundtjänst undrade om jag ville reklamera uttaget.
Inte bara en vän röst, hon var smart också, tösabiten.
Naturligtvis ville jag reklamera och naturligtvis tänkte jag inte betala heller. Då skulle jag bara göra en polisanmälan och bifoga reklamationen hon skulle skicka. Sedan fick de ta ställning. Och så skulle jag klippa mitt kort, hon skulle skicka ett nytt direkt.
Förmodligen anade hon problem när mitt tugg gick igång – jag sade ju att hon var smart – och sade att hon skulle koppla över mig direkt till reklamationsavdelningen.
Två instrumentala låtar senare återvände samma flicka och talade om att de undersökt ärendet närmre och uttaget hade gjorts av Norton Antivirus – i Dublin.
Ridå. För då mindes jag. Jag hade förlängt datorns virusskydd och betalt över nätet. Närmsta betalningsmöjlighet hade varit det närmsta kortet, alltså det som låg i skrivbordslådan bredvid mig – t. o. m. urplockat ur plånboken.
Det var bara att tacka kundtjänst för hjälpen, be om ursäkt för att man besvärat och muttra något om att det hade varit önskvärt att det stod på fakturorna vilket företag som plockat ens pengar.
Dessutom glömde jag få den där telefonkoden av henne.
Kan man beställa virusskydd mot galopperande senilitet på nätet också?
MacLindhes Ord 
Ack, ja. Jag har också fått en massa knepiga debiteringar på mina kort eller konton. Ibland har jag ringt, men erfarenhetsmässigt lärt mig att hålla en vänlig och ödmjuk ton (jo, jag kan det!!!). Och det har varit tur. Inte vid något enda jäkla tillfälle har det varit fel.
Näst mig själv är du den ödmjukaste människa jag vet Håkan! Och jag var faktiskt osedvanligt rar på rösten hela samtalet – lite spiss-trutad så hon skulle förstå men ändå!
Jag har själv funderat på vissa uttag från konstiga företag men har i allmänhet kunnat koppla vad det gäller. Det är ett ofog att många firmor sköter betalningstjänsten via andra bolag. Inte konstigt att man blir brydd.
Jag får väl plocka fram den gamla hederliga kassaboken igen och bokföra allt!