En del säger att det  som inte går att skämta om inte är värt att ta på allvar. Ofta har jag hållit med. Det som hände i Norge igår går däremot inte att skämta om.

Jag höll på att skära passepartouter tiill mina foton och hörde något på radion om en sprängning av regeringskansliet i Oslo. Vadå? Det behövdes bara att öppna datorn för att bilderna skulle berätta att det var allvarligt. Mycket allvarligt.

Med lite skamkänslor är det bara att erkänna att min första tanke var om Norge har soldater i Afghanistan eller om de också har någon s.k. konstnär som desperat försöker få publicitet genom nidteckningar av profeten Muhammed.  Jag tillhör inte Islam, men anser att man ska respektera andras tro.
Men det finns individer inom alla religioner som inte tycker så, och  ja, först tänkte jag på de  fundamentalistiska grupperna inom Islam.

Vi var bortbjudna på kvällem, och vårt värdpar hade inte hört nyheterna så jag plockade upp min mobil och öppnade Sydsvenskans app. Då fick vi även veta om Utöya. Vad var det som hände i vårt fredliga broderland?

Väl hemma igen satte vi på TV:n och då var dödssiffrorna runt 10.

Full insikt kom inte förrän i morse när morgonnyheterna på SVT  talade om att minst 84 avrättats på Utöja och sju dödats i sprängningen i Oslo. En man, etnisk norrman på 32 år hade gripits, misstänkt för båda dåden.  En ensam galning? Han har uttryckt högerextrema åsikter på Internet och tydligen vänt sitt förvirrade hat mot det norske arbeiderpartiet. TV4 och säkert flera andra publicerade namn och hämvisade till hans facebook-sida. Infon om honom var borta där, men hans vägg gör mig mörkrädd. Bland alla RIP och beklagande finns de som hyllar honom som en hjälte.

Att spränga en regeringsbyggnad och sedan försöka utplåna ungdomar som  deltar i ett sommarläger och visar politiskt engagemang? Oavsett vilket demokratiskt parti det är är det positivt att ungdomar engagerar sig.

Det saknas ord för all den bestörtning och sorg som dåden ger upphov till. Hur kan det hända? Hur kan man förhindra att det upprepas? Jag kan inte svara på något av det men tänker på alla dem som drabbats och deras anhöriga.