De senaste månaderna har jag drabbats av vallningar, svallningar, kärringakörningar, kalla det vad f*n ni vill. Själv liknar jag det närmast vid tsunamis som kommer oregelbundet men ofta. Och lämnar mig drypande våt.

Östrogen vill jag inte ta, och har tappert kämpat  och viftat med servetter, tidningar, musmattor,  och när jag kommit ihåg den – solfjädern.  I går tyckte jag det fick vara nog och stegade in i hälsokostbutiken och beklagade mig och undrade vad som fanns.

Jo då, jag minns vad jag skrev om hälsotillskott tidigare i år, men jag var/är desperat. Att aldrig känna sig riktigt fräsch, att inte kunna prova kläder i en affär, att se bankpersonalen fumla efter larmknappen när de ser hur man svettas gör att man är villig att ta vissa risker.

Damen i affären var idel förståelse och visade på en hel hylla med olika preparat. En del kunde sorteras bort med en gång, för de innehöll pollen. Jag har inte testat mig, men har oroväckande mycket nästäppa och nysningar på vårkanten, och vill inte utmana eventuella allergier i onödan. Till slut stod jag med två förpackningar i handen och valde. Det ena namnet, Remifemin, kände jag igen för väninnan hade berättat att det fungerade på henne. Det var dessutom billigare så jag slog till.

På vägen mot kassan stannade min blick på en annan vara, detox. Lite med skämkudden beredd erkänner jag motvilligt att jag ibland ser på Du blir vad du äter på TV. Om inte annat för att gotta mig i att det finns de som är osundare än jag.  Senast jag såg det hade Anna Skipper satt klorna i en rejält fet hårdrockare, som dessutom inte spottade i glaset.
Hennes första åtgärd var att han skulle detoxas. Anna Skipper gör allt från grunden och köpte in en råsaftcentrifug till honom, och i den skulle det köras rödbetor, vitkål och något till varje morgon och till det en shot med linfröolja.

Jag vill inte köpa fler maskiner till hushållet, för då måste jag stuva om allt, och linfröolja är garanterat äckligt, så där föll hela idén för min del. Tills nu, när jag såg den lilla förpackningen på hyllan i hälsokosten. Expediten noterade såklart att jag stannat till och såg chansen att få sälja mer. Det gjorde hon också.

Denna detox innebär att jag ska spä ut ett litet rör med inre reningsmedel i en halv liter vatten och dricka varje morgon i en vecka. Dessutom bör jag i största möjliga mån undvika kaffe och alkohol.
Alkoholen lär inte innebära några större problem, även om jag gillar vin, men kaffet… Te är något jag dricker på morgonen, resten av dagen är det kaffe som gäller. Men, men nu gäller det att plocka fram envisheten och visa vad jag går för. För att ytterligare spetsa till det tänker jag äta vegetariskt. Eller nästan, för fisk växer inte på träd.

Första ‘tant-pillan’ tog jag i förrgår, och om det var slumpen eller inte så sov jag torrskoddare  än på länge. Jag fick t o m gå upp och hämta en filt för jag frös. När Mannen vaknade på morgonen kastade han först en hastig blick på mig, sedan hoppade han till och tittade en extra gång.

I går morse började jag. Det var väl inte gott, men det gick ner tack vare fänkålssmaken. Kafeterian på jobb är stängd för läsåret så jag klarade kaffet också. En god kollega som fungerar som Benjamin Syrsa hindrade mig när jag föreslog att vi skulle gå till Statoil. Hon räknade nog ut att glassen hade varit oemotståndlig där…

Andra dagen har börjat och jag njuter än så länge av det gröna teet.