Konst i Milano

Söndagen bjöd även den på ostadigt väder och det blev återigen dagsbiljett till spårvagn och buss. Den förste vi hoppade på hade Piazza del Duomo som sluthållplats och väl där beslöt vi att vara lite kulturella.
I ett antal kyrkor hade vi redan beskådat tillräckligt många Jesus-bilder, där han oavsett om han är ett trint spädbarn i den milda Marias armar eller en vuxen man på väg till korset, eller redan där, alltid framställs som blond och blåögd. Oavsett vad man tror på eller inte misstänker jag en man i det heliga landet på den tiden inte såg ut som om han kom nystylad från frisören i Beverly Hills.

En tavla jag trots det skulle vilja se är Nattvarden av Da Vinci.  Sex veckor innan avresan försökte jag boka biljetter via nätet och fick då veta att första lediga tillfälle att få följa med på en visning var i augusti. Chansen var att haka på någon busslast in, men det misslyckades.

Något som däremot var tillgängligt var en del av Palazzo Reale, Museo del Novocento.  Redan utanför finns intressant konst, skulpturen med hästarna, stående eller fallna, och Philip Haas version av Arcimboldo.

Archimbolde

Palazzo Reale

Inne i museet finns för närvarande en utställning av impressionisterna. De är och förblir mina stora favoriter, även om jag också kan uppskatta annan konst. Men att sakta gå genom sal efter sal och beskåda tavlor av Renoir, Monet, Manet och Rosseau gör mig andäktig. Trots att  jag haft lyckan att  få se en del av tavlorna vid tidigare tillfällen blir jag nästan gråtfärdig så vackra dessa tavlor är.

En lite speciell detalj med Palazzo Reale var toaletten. Två och en halv våning ner i underjorden, spiraltrappa och ingen hiss. Vad finns där, förutom herr- och damtoa? Jo, en handikapptoalett. Hur någon funktionshindrad skulle ta sig till den framgick inte. Kanske  ledsagad av  Vergilius, om han  nu har fått Dante i hamn.

Efter en pizzalunch och ytterligare två spårvagnsturer vägrade jag se fler förorter utan föredrog att sitta på café och titta på folklivet i stället.

Mannens mage var lite kinkig och vi stegade in på söndagsöppet apotek. Min italienska är lite rostig efter ett antal år i träda och jag kom inte på vad mage hette, utan tog hjälp av kroppsspråket och talade om att

Ho bisogno di qualcosa per klapp-klapp, ho mal di klapp-klapp, samtidigt som jag klappade på magen. Min egen. [Behöver något för— har ont i —-]

Ah, sade signoran, Qualcosa per ingrasare? [Det översätter jag inte]

Mannen fattade inte varför jag såg ut som jag skulle mörda kärringen och tågade ut. Utan någon magmedicin till honom.

På kvällen blev det en ny tur till Naviglione för att testa musslor som vi sett någon äta kvällen innan.   Servitören var inte den vassaste kniven i lådan utan lyckades servera fel mat till såväl oss som tjejerna vid bordet bredvid. Dessutom var musslorna täckta med oregano och alldeles för salta när de väl hittat rätt till vårt bord.

Som tur var fick vi i oss lite god ost och gott vin på ett annat ställe innan vi åkte hem, så inte den sista måltiden i Milano blev ett trist minne.

Redan klockan fem på morgonen dagen efter hämtade taxin oss. Chauffören var rysligt lik Tommy Juth, och min första tanke var att bara han inte börjar sjunga. Inte så dags.  Sedan insåg jag att sannolikheten att han skulle extraknäcka som taxichaffis i Milano var obefintlig och dessutom vet jag att han repeterar till sommarens föreställningar av Semestersabotörerna nu.

När vi checkade in på flygplatsen – det var tur att de på vägen ner bett oss kolla vilken flygplats vi skulle åka hem från, för det var en annan – blev det nog inte riktigt rätt. Det fanns konstigt nog inte två  platser bredvid varandra, utan vi fick sitta på rad ett och två vid gången. Jag hamnade bredvid en ung italienare som skulle ‘hjem’ till Oslo, och Mannen hamnade bredvid Herr Efterlyst med hustru. Så långt fram i planet får man bra service, även om man hamnat där av misstag!

Reser men tidigt kommer man med lite tur hem tidigt också, och till lunch var tvättmaskinen matad, blommorna vattnade och jag kunde ta siesta i solstolen på balkongen.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Min tid delar jag mellan att undervisa, mestadels inom vuxenutbildningen, och fotokonst. Det händer också fortfarande att jag skriver en blogg då och då. ;-) I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Part of my time I teach, mostly adults, and the rest of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Flygplatser, Italien, Konst, Milano, Personligt, Resor, semester, Turism, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s