Valborg. Inte bara ett inte alltför vanligt kvinnonamn, utan också en mässoafton när våren ska sjungas in. Dessutom   en kväll när många ungdomar blir ordentligt berusade. Alltså en kväll att nattvandra på om man har avkommor i den åldern.  Det har jag gjort. Många gånger när det begav sig.

Numera är jag så bekväm att jag gärna avstår från att stå ute och bli inrökt som en ål vid någon brasa. För hur jag än placerat mig i förhållande till bålen genom åren, så nog sjutton har jag hamnat i röken. Dessutom brukar någon mansdominerad kör sjunga välkomstvisor till våren. Under alla år i Skanörs hamn lyckades jag aldrig höra vad de sjöng. Röken blåste på mig och ljudet från mig. Men det var säkert vackert i deras mödrars öron. Lika lite har jag hört de prominenta personernas tal. Det har också fladdrat bort med vinden, och det har kanske varit en mindre förlust. Hur som helst jag är ingen majbålsfantast.

Denna Valborg skulle firas på hemmaplan med god mat och dryck tillsammans med äldste sonens svärföräldrar. Maten var jag klar över – och med – ganska tidigt och drycken till den med. På dagen kom Mannen på att han behövde nya lyckopiller från apoteket, och eftersom jag var i fas med planeringen cyklade jag med honom. Man har grävt upp halva Limhamn också nu, så det är definitivt tidsmässigt lönt att cykla dit.

Sejouren började på apoteket. Först det ena, med nio nummer före till receptutlämningen. Då tröttnade Mannen och gick över gatan till det andra apoteket och tog en nummerlapp där med.  Sedan inbillade han sig att jag skulle pila emelllan och kolla läget. Hans hade som sagt inte tagit sin pilla…

I stället roade jag mig först med att kolla lagret av utslätande föryngringskrämer.  Det hade kommit en ny version av märket jag använder och naturligtvis undrade jag om den kunde göra mig mindre skrynklig med tiden. En anställd kom inom räckhåll och jag frågade henne. Det var ganska tydligt att hon inte hade en aning, men hon gjorde så gott kunde. Den nya krämen slätade ut runt läpparna och det tyckte jag lät lovande. Då  sade hon att den lämpade sig bäst för 30-35-åringar. Behövs det redan då??
De andra krämerna var hon mer osäker på. Nu hade ytterligare en mogen kvinnlig kund anslutit sig och lyssnade nyfiket.  Då kom den anställda på vilken kräm som passade mig bäst. Den jag redan använder. Varför det då? Jo, den innehöll A-vitamin och det hade hon hört av en läkare på TV var effektivast. Så det så.

Mannens nummer hade fortfarande inte kommit upp.  Det var många kunder som ville diskutera det billigaste alternativet på sin medicin. Från att det varit ganska bra tempo på apoteken efter monopolets fall verkar de hade ramlat in i den lugna lunken igen.
Jag gick över  gatan till ostaffären så länge.
Inne i Malmö försöker jag komma till Möllans Ost när behoven tränger på. Det de inte har och vet om ostar där är inte värt att veta. Jag är hyfsat bra på viner, och med assistansen man får på Möllan kan det bara bli perfekt.
Det var alltså en förväntansfull kvinna som stegade in i den lokala ostbutiken för första gången. En ung tjej undrade vad jag ville ha och jag sade som det var, några goda dessertostar. Hon gjorde en svepande rörelse över disken och undrade vilka.
Jag frågade efter någon färsk getost och då visade hon först två chevre, som uppriktigt sagt inte såg roligare ut en Willys bautarullar. Fungerande i matlagningen, men inte mycket mer. Däremot fanns två hårda getostar, den ene mer lagrad än den andre. Det blev den lagrade som var enormt god.
Nu började det bli mer spännande när jag frågade efter en mjuk ost som fungerade till samma vin.  Tjejen såg frågande ut.

– Vin?
– Ja, det får väl bli Sauvignon blanc till getosten. Vad finns för andra ostar som passar till det?

Hon såg om möjligt mer frågande ut, men ropade på en annan lite äldre personal som höll på att plocka i hop en korg med ostar.

– Du, hon här undrar om vin till osten, och höll upp getosten.

En hastig blick och svaret:

– Ta nåt vitt.

Tack, jag var redan inne på Sauvignon Blanc och sade det.  Både ost och vin från Getostträsket liksom. Och att jag ville ha en annan ost som gick ihop med vinet. Det blev tydligen en utmaning. Korgen släpptes och hon kom fram och gjorde samma svepande rörelse som den yngre kollegan gjort innan. Vad ville jag ha? Hon föreslog ungefär alla ostar de hade och jag valde en på måfå. Det kunde blivit bättre.

Tips från coachen; åk till Möllan eller läs själv på innan.

Väl tillbaks på apoteket hade Mannen äntligen fått sina piller och vi gick vidare till nästa obligatorium en dag som denna; Systembolaget. Där var ännu mer folk i behov av ångestdämpande, uppiggande, sövande, självkritiksdödande, glädjespridande medicin i flytande form. Den önskade flaskan Sauvignon Blanc och en låda med en rosa krokodil på senare (perfekt väl kylt i försommarsolen) upptäckte jag att de öppnade en ny kassa och lyckades komma först i kön.  Jag kommer att bli en utmärkt pensionist när det är dags!

Kvällen blev lugn och trivsam. Och vi kände röklukten från bålet på Hyllie Park. Det räckte fullt ut för mig.