I skolans värld

Min väninna i Västergötland ringde och suckade. Liksom jag arbetar hon med vuxenutbildning, och med lägre arbetslöshet blir det mindre kullar av vuxna elever i våra skolbänkar.

Det är i och för sig positivt att arbetslösheten minskar, det tycker vi båda. I gengäld kommer det många nya svenskar och vill lära sig våra skolämnen och de är hjärtligt välkomna. Det var inte det hon suckade över, utan en del chefer som, stick i stäv med vår katederälskande ministers intentioner,  vill ha mer öppen verksamhet. Öppen verksamhet, lärstuga, studietorg, studieverkstad. Det finns nog inte en komvuxlärare i landet som inte mött det  i den ena eller andra skepnaden.

I grunden är det en strålande idé. Öppna portarna och låt kunskapstörstande vuxna droppa in när de har tid. Förkovra sig och bli handledda av ämneskunniga pedagoger.

Ja, just det. Ämneskunniga. Att undervisa på gymnasial nivå innebär förhoppningsvis att man har fördjupade kunskaper i sina ämnen, och samtidigt kan vara ganska rudis i andra. Själv är jag fullständigt väck om det gäller NO-ämnen. Ingen elev med tillstymmelse till självbevarelsedrift skulle vilja bli handledd av mig i fysikens djupa tunnlar. Det samma gäller för väninnan. Men vi är däremot fenor på våra ämnen.

Tanken med studietorg, lärstuga, whatever  är att vi ska kunna erbjuda handledning – eller i bästa fall undervisning – oberoende av tidpunkt. Vilket innebär att om det ska bli någon vinst för anordnaren (oftast kommunen) kan inte alla lärare vara där samtidigt.
Det innebär i sin tur att det är tur om man kommer när en lärare, kunnig i rätt ämne, finns på plats.   Då måste man ju såklart schemalägga  de olika ämnena så att presumtiva elever vet när de har en chans att få hjälp i rätt ämne. Nu börjar det bli jobbigt likt vanlig vuxenutbildning, där det redan i dag finns kontinuerligt intag, utgång, någon form av möjlighet till studiehjälp och alla distansformer som tänkas kan.

Men en av väninnans chefer varit på en konferens och verkligen lärt sig att svaret på allt är Studieverkstad.
Hur får vi bort Kadaffi? STUDIEVERSTAD!
Hur botar vi cancer? STUDIEVERKSTAD!
Hur krossar vi allt motstånd? STUDIEVERKSTAD!

Jag förstår suckandet, för fenomenet är som sagt nationellt.

Till detta kan tilläggas att det även blåser en global vind över stora delar av världen. En vind som har sitt upphov i det stora landet i väster och handlar om IKT. Informations- och Kommunikations-Teknik.
Med andra ord, använd datorerna och Internet i undervisningen. För mig och många kollegor känns det självklart att göra och tillsammans med flera andra från min arbetsplats har jag skickats på utbildning i kollega-coaching. Vi ska alltså lära oss mer om IKT i undervisningen, för i sedan i vår tur lära vidare till våra andra kollegor. Jättespännande, det mesta. Och du milde tid så mycket det finns ute i Cyberspacen! Det första jag lärde mig på kursen var hur lite jag kan av det hela.
I veckan lyssnade jag på  Les Foltos, en amerikan som brinner för saken, och åker världen runt och föredrar. Han påminde lite om vår kung, när han talade om att det var trevligt att vara tillbaka i Finland.

Les Foltos

Det har hänt mycket sedan jag gick den där kursen i IT och lärande i Lund för elva år (fick kolla betyget) sedan. Den forskning och teknik vi fick ta del av där, och som kändes science fiction-aktig  då finns i många fall tillgänglig för alla med några klick i dag. Dessutom lärde jag mig även någon enklare form av programmering, med alla taggar och annat för att kunna konstruera tjusiga hemsidor i olika färger. Jag har aldrig använt det och har följaktligen inte en aning om hur man gör längre. Det finns ju färdiga program tillgängliga som fixar det idag.

Något jag däremot fortfarande bär med mig därifrån är ett pedagogiskt knep, så enkelt att det är självklart, som Bodil Jönsson lärde ut.  Tänk dig en tvättlina. Häng upp exempel på den. När din elev själv kan hänga upp nya exempel har han eller hon förstått det du förklarat, inte förr.  Det blir väl det jag får ta till i kollega-handledningen. När jag väl kommer så långt och har lyckats gå i genom kursen.

Det hänger ihop lite grann tror jag. Genom IKT kan vi inte bara göra våra lektioner mer uppdaterade, aktuella och förhoppningsvis roligare och mer varierade.  Det kan också öka tillgängligheten, och om än inte störta Kadaffi  så kanske piffa upp studieverkstäder, lärstugor och all annan lös verksamhet. Både i  Västergötland och på andra ställen.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i arbetsmarknad, IT, Konferenser, Kungligt, Samhälle, skola, Uncategorized, Västergötland. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s