Vi har bott i Påfågelshuset över ett år nu, och det var dags för det andra årsmötet i bostadsrättsföreningen.  Efter det förra sade jag aldrig mer. Det sade jag i går också, men Mannen såg så besviken ut att jag offrade mig. Lite med förhandlingsesset i ärmen att släpa med honom till den där vintage-butiken i Milano som besöktes i reseprogrammet på TV i veckan.

Mötet skulle börja 17,30, trodde jag, och eftersom risken var stor att jag skulle falla i koma om jag satte mig ner när jag kom hem klockan 17,00 gick vi ner direkt. Loungen såg ut att vara förberedd för barnlekar, med halva lokalen avspärrad med bakvända stolar. Jag flyttade en och satte mig på den. Då kom här P, min gamle bekant från tvättstugan och knackade mig på axeln och talade om att det var avspärrat 20 minuter till, innan vi fick checka in. Han har varit pilot och tror att hela världen är en flygplats, stackars karl.   Jag bevärdigade honom bara en fnysning och satt kvar. Oincheckad.

Halv sex öppnade man på några stolar och alla skulle köa sig fram, stryka sitt lägenhetsnummer och få ett ja-respektive nejkort per lägenhet. Elakaste damen av alla lyckades ramma båda mina hälsenor med sin rullator  på ett försök. Men hon fick tillbaks när någon annan tryckte på dörröppnaren när hon stod i vägen.

JA- och NEJ-korten var i A6-storlek, röda och gröna med orden JA och NEJ i typsnitt 72. Framför oss satt en man och höll kisande sina kort på armlängds avstånd och försökte se vad där stod.

Som ordförande till stämman hade man lånat in ett proffs från HSB, och det var nog tur, för han var väldigt tålmodig. De första tre timmarna i alla fall.
Han började med att tala om att det försiggått oegentligheter med ja- och nejkorten, att någon tagit två, så nu kunde vi inte använda dem.

Många av de boende här är pensionärer. De dricker ofta både förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe vid klagomuren, eller långa bordet som det också kallas. Där funderar de ut hur världen fungerar, och många av dem frågar fortfarande oss om vi är nyinflyttade om vi skulle råka mötas.  När vi säger att vi snart bott här ett och ett halvt år ser de mycket skeptiska ut och talar om att de minsann inte sett oss vid kaffebordet.

Där har valberedningen haft ett hårt jobb att hitta kandidater till styrelsen. Så hårt att de föreslog att samtliga skulle sitta kvar, med undantag av två nynominerade suppleanter. En av dem var Mannen.
Valberedningens ordförande har ett antal gånger pratat ihjäl vår telefonsvarare genom att presentera sig med fullständigt namn och titel och utdraget ärende.  De hade även lyckats hitta två  rösträknare och justeringsmän vid fikat.

Den sittande styrelsen talade om att de jobbade med föreningen mellan fyra och åtta timmar om dagen, och hade möte fem till sju gånger i veckan. Det berättigar ett högt arvode. Dessutom ville de inte sitta kvar på sina poster om deras samlade kompetens rubbades.  Det luktade lite utpressning faktiskt.

Till valet av styrelsemedlemmar hade ett kuvert dykt upp på mötesordförandes bord och han bad att vi skulle ajournera oss en stund. Eftersom det serveras vin  på stället var det många som passade på att tanka.  Kuvertet försvann lika underligt om det dykt upp, utan att någon fick veta vad det innehöll.

Det bestämdes att det skulle bli en sluten omröstning och varje hushåll skulle skriva sex namn på en lapp. Denna skulle sedan stoppas ner i en låda, lägenhetsnumret bockas av och rösträknarna göra sitt. Det tog sin lilla tid. Men de fick fram att av 77 inlämnade röster var fem ogiltiga. Ändå hade den som fått mest röster fått 74. Men som de sade, de hade gjort så gott de kunde.

Jag frågade Mannen vad jag skulle få om jag begärde omröstning, och han svarade
– ‘På flabben’.

Risken var stor, det insåg jag.  Dessutom hade man samtidigt som rösträkningen presenterades börjat sätta fram mackor.  Många hann ta både en och två gånger innan det blev tillåtet. Resultatet var så klart att det inte räckte till alla som snällt suttit och väntat.

Som tur var lyckades Mannen erövra en, för han blev snart varse att som nyvald suppleant skulle han på sitt första möte direkt.

Han har inte kommit upp än. Stackarn.