Sedan ett antal år tillbaks har jag mer eller mindre tvingat med Mannen på solsemester vecka 8, när jag har sportlov. Inte för att risken är överhängande att han skulle tvinga med mig på något sportigare  typ skidåkning i stället, (Det försökte han två gånger för många år sedan och insåg det hopplösa.  Jag är tjockskallig, men inte född med brädor på fötterna) utan mest som en överlevnadsstrategi tills värmen återvänder till Skåne.

I år var fjärde året vi återvände till samma hotell på Gran Canaria. Det låter otroligt äventyrligt, jag vet, och känns nästan pinsamt. Jag ler ju själv lite överseende åt andra tråkfisar som återvänder till samma ställe, år efter år.
Men vadådå? Stället ligger otroligt vackert, om än lite off, i Tauritodalen. För egen del behöver jag inte göra mycket mer än att vända mig i solstolen, simma några längder ibland, läsa några böcker och strosa runt i närbelägna Porto Mogan en halv dag.

Pool position

Mannen har även önskemål om att spela golf men det är ett senare ämne.

Stället, Tautiro Princess, är stort med barer och restaurang, rummen och sängarna bra, lite musik och underhållning på kvällarna. Att dessutom det är all inclusive med enormt bra mat och drickbar dryck har gjort att trots ivrigt sökande efter något annat ställe har vi hamnat där.

All inclusive, ja. För fyra år sedan, första gången vi åkte dit med Fritidsresor innebar verkligen all inclusive att allt var inkluderat i priset. Mat på planet, transfer till hotellet, osv. I fjol tillkom såväl maten på planet som busstransfern från flygplatsen, ett antal hundralappar per skalle, liksom om vi ville vara säkra på att sitta tillsammans på planet och bokade platser i förväg. Nu menar jag inte platser med extra benutrymme vid nödutgångarna, utan alldeles vanliga sardinplatser. Så ett från början överkomligt pris rasslar snabbt iväg.
Nytt tillägg för i år var att, trots att vi betalt 180 SEK/person för maten på planet fick vi betala extra för att få något att skölja ner den med. Typ vatten eller juice, inga alkoholhaltiga drycker alltså.
På hotellet är däremot all mat och inhemsk dryck  – med eller utan procent – fortfarande inbakat i priset.

Planet lyfte redan 06,10, vilket innebar att en halvsovande taxichaufför plockade upp oss redan 03,20. Tur att han inte var social så dags, utan bara körde och tog betalt!
I incheckningen hade man ett oskyltat system som innebar att de som checkat in själv i automaten fick gå i en särskild kö och bara lämpa in bagaget. Oskyltat, som sagt. Så väl framme i denna kortare, snabbare kö fick vi smäll på fingrarna och order att placera os sist.
Jag var på väg bort till maskinen för att checka in och fiskade upp mitt glasögonfodral ur handväskan. Tomt! Nackdelen med att ha många par billiga glasögon drällande överallt är att man ibland tar för givet att det finns ett par inom räckhåll. Med lite trixande fick jag snott åt mig Mannens istället och lyckades knappa mig till två boardingkort och tre bagagetaggar.
Tillbaks till killen i luckan som lite ironiskt konstaterade att vi fixade det, kommenterade våra tillägg och talade om att golfbagen skulle lämnas på särskilt ställe, i terminal 3, in genom StarBucks, och där fanns en gång. Sade han gravallvarligt. Jag skrattade (klockan 04,00!!) och han sade att han inte skämtade.  Alltså stegar Mannen, ilsket muttrande, iväg mot Terminal 3 med golfbagen på släp.  Han stoppade inte förrän jag fått stopp på en neonklädd gubbe som talade om att inlämning av stort bagage låg där det alltid legat – längst ner i terminal 2. I motsatt riktning. Kul kille, han på incheckningen!

Väl på plats i avgångshallen hittade vi en kiosk som även sålde läsglasögon, så resan var räddad vad läsningen beträffar!