I morse stod radion på,  Morgon i P4. Jag slölyssnade medan jag plockade ur diskmaskinen, men öronlapparna fladdrade till när det kom ett inslag med en kvinna som skulle tala om hur man kunde ta tillvara mat och inte kassera så mycket som vi gör.

Jag är redan hyfsat duktig på att ta tillvara det mesta, har man växt upp med Luther i ryggsäcken är det mycket man bär med sig, men fullärd blir man aldrig och alla tips kan var bra. Kan, skrev jag, de är det inte alltid.

Kvinnan i radion, en f.d. arkeolog vid namn Ingrid Bergenstråhle, berättade om sin småländska uppväxt där hushållerskan hade varit en fena på att trolla med rester och aldrig kastat så mycket som ett potatisskal.
Nu skulle denna IB ge oss tips om hur man kan ta tillvara julmaten som eventuellt står och tar upp plats i kylen.

I år har jag faktiskt bara en halv burk senapssill och en skalk julost kvar.  Genomtänkta – lagom stora – inköp, t ex några hekto färdigkokt, griljerad  i stället gör en klump på tre-fyra kilo, i kombination med extra, insnöade julgäster var effektivt.

Men ni andra, med kylskåpen fortfarande knöfulla, ni skulle få ta del av den småländska visdomen.

Att skinkan kan  användas som fyllning i en paj eller pizza kändes inte särskilt nytt. Det finns väl inte en familj som inte har tvångsmatats med pizza med julskinka fram tills april. När avkomman var lika ung som hushållskassan var mager köptes det efter helgerna dessutom in julskinkor till halva priset som koktes och delades på olika vis innan de stoppades i frysen. Åttiotalets nödproviant- året runt!

Laxrester i olika skepnader kan, allt enligt fru Bergenstråhle, förvandlas till det mesta. Bara man ‘addar’ (sic) spenat, ädelost och/eller andra ostsorter, creme fraiche och stoppar det i ett pajskal som kan köpas färdigt i butiken.

Av sillen kan man göra gubbröra, bara man lägger till (hon använde genomgående ordet addar, men…) ägg, creme fraiche, dill, persilja och bakpoatis, alternativt knäcke eller kavring till serveringen.

Lutfisken kan man göra en fantastisk gratäng av, bara man tillför parmaskinka, parmesan, creme fraiche och béchamelsås.

Köttbullar kan man göra lite hot and spicey, dra på med vitlök (har inte alla det från början?) och så göra en tomatsås med olivolja, lök, tomater, lime och färsk basilika. Servera till bandspaghetti.

Grönkålsresten blir en soppa med brushetta med lite tillsats av cheddar, olivolja, lök och grädde.

Den sista soppan på spiken var hummersoppan, där eventuella rester med hjälp av fond, soya, tomatpuré, vitlök, lime och grädde blir hur gott som helst.

Det känns som inköpslistan blev ganska lång för att få resterna ätbara…

Den sista spiken i kistan i inslaget var rådet hur vi ska förändra tankesättet i dagens konsumtionssamhälle. Jo, genom att handla mycket när det är billigt och fylla lagren.

I have been there, done that, men jag har aldrig varit arkeolog.
Det är kanske därför jag inte tycker det är så skoj att göra utgrävningar och hitta forntida fynd i botten av frysen.