Lite lagom insnöade tankar

I södra Skåne, där jag som bekant bor, brukar december vara en blöt månad. I år är den istället vit, hittills. Nu syftar jag inte på mina dryckesvanor utan på vädret.

Vi har redan fått massor – och jag menar massor – av snö.
Balkongen är en stor driva där man bara kan glömma att öppna dörren från matplatsen. Det var möte i bostadsrättsföreningen i går kväll, numera ett uppdrag för Mannen, och en lätt upprörd kvinna hade frågat vem som egentligen skulle skotta hennes balkong.  Den frågan är lättare att besvara än var man ska göra av snön.

Efter helgens fest hos ungdomarna en trappa ner kan jag utan några som helt betänkligheter tippa över all vår snö på dem. Jag var nämligen ovanligt sleten och trött efter förra arbetsveckan och hade ett tufft schema med att sova i kapp hela helgen. Då blir jag lätt förvandlad till Mrs Hulk om det inte går enligt planerna.  T ex om de under mig spelar så att min säng hoppar och öronproppar är helt verkningslösa.  Tidigare (för det är ett återkommande fenomen, det här) har jag bitit i hop och hoppats att de skulle dra sig ut framåt småtimmarna. Det gjorde de inte nu och när klockan passerade tre (på natten) kom förvandlingen. Jag blev hulk och hoppade i mina gröna jeans och en tröja och stormade nedför trappan till våningen under, barfota och med håret på ända. De hörde inte att jag ringde på dörren, men väl när jag försökte slå in den. Då hördes det inifrån ett förvånat:
Kommer det fler?
Grabben som bor där, strax över tjugo, öppnade och fick en direkt inblick i hur förbannad en mogen kvinna som inte får sina planerade timmar kan bli.  Hade han bett om ursäkt kanske jag hade blivit lite mildare, men istället undrade han halvsnutigt varför jag inte sagt till innan om jag nu inte kunde sova. Det resulterade i att jag tyckte de passade bättre i en koja i urskogen än i bebodda områden.

Musiken tystnade i alla fall, men brölandet fortsatte mer eller mindre fram till 04,30. Jag antar att de sade ett och annat väl valt ord om griniga kärringar.

Men lugn gosse lille. Nästa gång kommer jag klockan 23,00. Med skor på. En säkerhetsåtgärd, eftersom jag hörde av en annan granne att någon från festen hade lagt en stor fyllespya utanför hans dörr…

Men nu var det snö det skulle handla om.

Jag är barnsligt förtjust i snö som ligger vit och fin på marken. Liksom i snö som singlar ner som stora bomullstussar från himlen. Jag har alltså fått mitt lystmäte tillfredsställt den senaste veckan. När det dessutom spelas julmusik och serveras hjortronglögg och pepparkakor blir jag nästan lyrisk och tårögd, och traskar runt med ett fånigt flin. Följaktligen är det flera som klassar mig som fåne, alternativt undrar vad jag går på.

Jag kan hålla med om att det inte är så kul att köra bil i detta vädret. Moddigt och isigt, ibland (som idag) även på motorvägen. Att långtradare och bussar dessutom inte behöver ha vinterdäck är totalt obegripligt. När kön i den något så när uppkörda högerfilen går i 80 -90 och de kommer slirande förbi i omkörningsfilen håller man andan. I dag åkte ett flertal av dem av, vägar stängdes, och nu försöker polisen övertala dem att inte köra från hamnarna på sydkusten, utan att avvakta bättre väglag där.  Snön idag har nämligen kommit lika mycket från sidan som uppifrån. Det gillar inte ens jag.

Men, bortse från vägarna och den skånska blåsten.
Då är snö ljust, mjukt och vackert. Kallt – ja. Men jag har utrustning mot det. Ett par fårskinnsfodrade kängor, inköpta på rea för många år sedan och sedan dess använda ungefär fem dagar per år, förutom förra året, är nu  standard. Till dem en lika gammal parkas med pälskantad kapuschong som man kan knäppa  så att nästan bara näsan sticker ut. Strumpbyxor eller leggings (kvinnliga långkalsonger) under jeansen, ett par rejäla handskar eller vantar så är jag redo.

Det är ju så mycket bättre än det vanliga decembervädret med  regn. Grått och slaskigt. Lite regnblandat som nätt och jämnt täcker marken en kvart innan det förvandlas till en slirig sörja.

Nej, jag är helt övertygad. Jag vill ha årstider. En spirande vår då man kan vända ansiktet mot den första vårsolen, mer sol och värme på sommaren, krispiga höstdagar med sprakande färger och en vit vinter med mycket snö.

Problemet är bara att det inte går att göra änglar i snön nu. Den är alldeles för djup.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Årstider, boende, nattliv, Pendling, Trafik, Uncategorized, Vardagsliv, Vinter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lite lagom insnöade tankar

  1. Chorizo skriver:

    Ni ser ut att ha mera snö än vad vi har här uppe 100 mil norrut. Det påminner mig om att den största snödriva jag sett var i Skåne. Ovädret 1979. Utan överdrift, hög som ett hus. Själv gillar jag inte vintern, snö och kyla. Lite kring jul är ok men annars önskar jag mig mest palmer och sol.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s