Jag har flera olika mailadresser, en på skolan och två privata.
Skolmailen innehåller sällan något av underhållningsvärde så den öppnar jag inte så ofta på ledig tid.
Av mina två privata är den ena mer privat än den andra.
Den riktigt privata lämnar jag bara till fysiska personer som jag känner eller har någon form av relation till.
Den andra fyller jag i på kuponger där det krävs, lämnar till företag och så vidare. Gissa hur ofta jag öppnar den? Någon gång då och då, för att se om jag verkligen inte vunnit den där fantastiska vinsten som jag borde ha gjort när jag svarade rätt på en schimpanssäker fråga på något magasins websida. När jag öppnar denna mailbox cirka varannan, var tredje vecka, brukar den innehålla runt trehundra mail bara i inboxen. Skräpboxen ungefär det dubbla. Åtminstone femtio av dessa brukar vara från mig själv, från samma adress de kommit till. Det tar ungefär fem minuter att tömma eländet, och det är ytterst sällan det är något där som pockar på och behöver öppnas.
Av mina två privata är den ena mer privat än den andra.
Den riktigt privata lämnar jag bara till fysiska personer som jag känner eller har någon form av relation till.
Den andra fyller jag i på kuponger där det krävs, lämnar till företag och så vidare. Gissa hur ofta jag öppnar den? Någon gång då och då, för att se om jag verkligen inte vunnit den där fantastiska vinsten som jag borde ha gjort när jag svarade rätt på en schimpanssäker fråga på något magasins websida. När jag öppnar denna mailbox cirka varannan, var tredje vecka, brukar den innehålla runt trehundra mail bara i inboxen. Skräpboxen ungefär det dubbla. Åtminstone femtio av dessa brukar vara från mig själv, från samma adress de kommit till. Det tar ungefär fem minuter att tömma eländet, och det är ytterst sällan det är något där som pockar på och behöver öppnas.
Genom att inte lämna ut den privat-privata epost-adressen till företag slipper jag den värsta spambombningen där.
I veckan var det i alla fall ett mail som passerade både spamfiltret och mitt argusöga, och öppnades. I ämnesraden stod det regndroppsmassage. Just den dagen var himlen öppen, vinden kall och ungefär det sista jag ville ha var fler regndroppar innanför kragen. Alltså öppnade jag, om än med en viss skepsis, mailet. Det var en friskvårdsinrättning som kunde erbjuda det unika tillfället att få 50 minuters regndroppsmassage för det facila priset av 750 kronor.
– ?
Skulle jag, eller någon annan, betala 750 kronor för att utsättas för regnsdroppsmassage? I femtio minuter? När jag sade allehanda otrevliga ord bara när jag gick den relativt korta biten från parkeringen in i huset? Paraply är ofta liksom inte att tänka på i Skåne. Tänk stormvindar så fattar du varför.
Men tänk i stället affärsidén. Femtio minuter är vad det tar för mig att i rask takt stava härifrån ner till Sibbarp och tillbaks. Det gör jag gratis. Men jag skulle inte ens tänka tanken i spöregn. Då tänker jag i stället många ursäkter och anledningar till varför jag inte ska gå.
Men…
I reklammailet påstås att regndroppsmassagen är otroligt populär på en annan spa-anläggning. Det kanske skulle funka, även här. Dessutom med tillägget att det är en hälsosam och betagande naturupplevelse. Jag har ju faktiskt sett massvis av kaniner och hundar, ett antal kända och okända fåglar, samt ett stackars rådjur på sträckan under mina turer där. Dessutom såväl grönska som himmel och hav. Vilken terapeutisk verkan har inte det på stressade själar?
Det finns tillräckligt med byggbråte i grannskapet för att få någon spikglad aspirant att snickra ihop en liten bod. Där kan jag stå, torrskodd under tak, klädd i hälsosamt vitt och med ett milt leende peka ut riktningen för alla stressade nutidsmänniskor. De måste naturligtvis vara så tunt klädda att de verkligen känner regndropparnas läkande effekt.
Självklart gäller det att de håller tempot. För varje på påbörjad kvart utöver de femtio minuterna kommer de att få betala ytterligare 250 kronor.
I reklamen påstås det hela ha sitt ursprung hos lakotaindianerna och utförs med olja i stället för vatten.
Hallå! Att det kan regna manna har jag hört, men olja? Icke. Och hur miljövänligt är det? Jag kommer att köra den rena regnvattensversionen men även att ha en kinesisk variant att erbjuda kunder med masochistiska drag.
Innehållet i den kommer att vara exakt det samma, men promenaden kommer i stället att kallas vattentortyr och de kan som tillägg få krypa den stenigare delen av sträckan – barbenade så klart. Och jag kommer så klart att ryta till dem och kanske låta en piska vina som startsignal.
Tänk vilka entreprenöriella tankar man kan tänka när det regnar ute.
@ Maria – visst var det Moreza! Misstänker att det inte är du heller som lärt honom det då. Varför tycker du det är ett så räligt ord??
MacLindhes Ord 
Jag gjorde en liten undersökning på nätet men kan fortfarande inte förstå vad regndroppar har med denna massage att göra. Då förstår jag bättre vad din form av regndroppsterapi erbjuder. Den kunde kompletteras med ett rejält bastubad efter en uppfriskande prommenad i spöregn.
Rena rama (b)rainstormingen!
Regndroppsmassage är en terapiform där man jobbar med nio olika rena terapeutiska eteriska oljor. Massagen balanserar såväl kroppen som själen. Ta reda på fakta innan du nästa gång kommer med ett pinsamt uttalande.
Hej Elvira.
Tills du – eller någon annan – kan presentera empiriska data på att regnsdroppsmassage verkligen balanserar såväl kropp som själ (och inte bara utövarens ekonomi) tror jag faktiskt mer på nyttan med en promenad.
Pinsamt, men sant! 🙂