Helgen har bjudit på fantastiskt väder i Malmötrakten. Strålande sol och klar himmel på dagen. Den klara himlen på natten gjorde att vi fick den första frosten i natt. Men det tar jag gärna om dagarna är så här fina.

I lördags cyklade vi ner till Limhamn för några ärenden. Det var väldigt mycket folk överallt verkade det som. Cyklarna ankrades utanför Malmborgs och vi gick in och postade paket till det stora landet i Väster. Nytillkomna tvillingar i släkten hade fått mig att frossa i barnklädesaffärerna.En arbetskamrat som också bor på Limhamn stod i kön. Vi brukar råkas där lite då och då.

Vi beslöt att gå runt och njuta av folklivet i höstsolen. Först in på Pelles, plotterbutiken numero uno. Jag kan nämligen inte hitta mitt syskrin, trots att jag vet det packades upp. Nu har lappa-och-laga-högen börjat ställa krav på att åtgärdas, så det inköptes svart och vit sytråd, plus ett set synålar.

En bit ner på Järnvägsgatan, mot havet till, ligger den gamla Centrum-biografen där jag såg många matinéer som liten. Numera är det en indisk biograf, Bollywood, med just indiska filmer på repertoaren.

Det har varit en del synpunkter på det hela, från mindre vetande ska kanske tilläggas. Själv tycker jag att det är trevligt att biografen kommer till användning igen, även om jag  än så länge aldrig besökt den i vuxen ålder.

I anslutning till biografen finns ett café/thesalong och genom fönstret såg vi att det var en fotoutställning där. Eftersom foto är ett stort intresse klev vi in och började kolla bilderna. Det satt sex personer och drack kaffe vid olika bord där inne. När jag tittade lite närmre på två av dem upptäckte jag att det var en annan arbetskamrat till mig. Hon bor inte alls i närheten, men var där med sin pappa. Lite lustigt att möta någon där som man inte räknat med. Vi tittade vidare på fotona  och jag frapperades av rörelsen som fångats så bra.

En kaffe skulle sitta fint och vi beställde var sin dubbel espresso. Till den fick vi en presentation av bönorna, samma som den belgiska kungafamiljen dricker. Det var gott i alla fall. Lokalen var möblerad med  tunga möbler i guldbrokad, och i taket hängde skynken i olika färger. Det sparsmakade kändes långt bort, men jag saknade det inte i den miljön.

Plötsligt böjer Mannen sig fram och teaterviskar till mig:

–Det är inte klokt så lik N hon är som sitter bakom dig.

N är en rar tjej som jobbar i receptionen på Påfågelshuset. Jag vände mig och sneglade lite diskret. Det var N och hon vinkade glatt. Jag fick tala om att Mannen tyckte hon var väldigt lik sig själv.

Så på en indisk lokal i Limhamn var två av sex gäster bekanta. Inte illa. Vi går nog dit fler gånger!

På vägen tillbaka till cyklarna nästan frontalkrockade vi med farmor. Hon hade kopplat in turbon på sin rullator och konstaterade inte att det var vi förrän bokstavligt talat höll fast henne.Då blev hon glad!

Tala om att springa på folk.