Armbåge i behov av vård

Sommarens österlentur gjordes med bil i stället för cykel och det innebar att det förelåg ett visst behov av annan motion. Särskilt som vi unnade oss att äta gott på vägen och inte ville ha för tunga bevis för det på vågen.

Det blev alltså två golfrundor, årets hittills ända. Förmodligen kommer det inte att bli fler under 2010. Jag har alltså aldrig blivit riktigt inbiten golfare. Vid lagom väder kan jag uppskatta att traska runt fyra timmar och slå en boll framför mig, men inte mer.

En del tycker att det inte är sport att slå på en boll som ligger stilla. Nä, det är möjligt att det är osportsligt, men å andra sidan är det en himla liten boll, och klubbladet är inte så stort det heller. Det är med andra ord många gånger en prestation att träffa fanskapet.

Förutom 36 andra handikapp (förkortas hcp) kan tilläggas att jag är en dålig, för att inte säga usel, förlorare som dessutom har en klen armbåge.

Usel förlorare har jag varit sedan första gången jag spelade kort med Mannen och hans familj. De har alltid tagit varje tillfälle i akt att fuska i spel, och det stör min genomhederliga själ.

Som exempel kan nämnas traditionen med mandel i gröten till jul. Den som fick mandeln fick en extra julklapp, och för många år sedan kom en då liten parvel,  glatt utspottades en hasselnöt till gröten. Hans morfar hade gett honom lite luddiga instruktioner, så grabben hade fuskat i fel skål.
Glömt och förlåtet nu, men visar hur låg moralen är och alltid har varit. Inte konstigt att jag misstror varje eventuell förlust i det sällskapet.

Mitt andra extra hcp är den klena armbågen. Första gången den gav sig till känna var i samband med ett tidigt graviditetsrökstopp. Lika ivrigt som käkarna malde nikotintuggummi viftade armarna med stickning. Det blev lååånga tröjor. Idag hade de varit skitsnygga till leggings. Kanske inte på Mannen men absolut på mig.
Efterhand som tröjorna blev längre och längre blev armbågen ömmare och ömmare, och till slut diagnostiserades en tennisarmbåge.

Detta är något som kommit tillbaka då och då, särskilt i samband med aktiviteter som stickning eller golf. Ett år försökte väninnan och jag även oss på att knäcka en tennistränare. Gick inte.  Men armbågen kastade in handduken.

Ett antal olika sjukgymnaster och medicinmän har föreslagit olika behandlingsformer, allt från nålar (akupunktur) till piller och mekaniska trick. De som har hjälpt har varit stödförband med kardborreband, stretchövningar och ultraljudsbehandling.

Efter att i lätt vredesmod (tidernas understatement, men jag låg under) svingat klubban som besatt för att spöa Mannen i golf i somras har alltså min vänstra armbåge burit sig åt. Gjort ont, varit svullen och inte velat vara med på några som helst aktiviteter.
Inte bära väskor, inte lyfta något, inte ens velat hänga slappt rakt ner. I brist på mitella har den nöjt sig med att ha en ficka att vila i under promenaderna eller en kudde att ligga på under natten. Om än subtilt, så har det till viss del hindrat mig i min normala framfart. Trots egenvård i form av stretchningar, viloläge och massivt insmörjande av Voltaren-gel.

Jag insåg alltså att det var tid att testa sjukvården igen. På den Nya Vårdcentralen är det inte svårt att få en tid. Man kan till och med få välja! Den första jag fick lyckades jag klanta till och komma en timme för sent, men fick en ny tid en vecka senare, dvs. i tisdags.

Det var inte läkaren jag förväntat mig som ropade in mig, men väl en annan som verkade lika förtroendeingivande som min arm båge var värkande.  Efter en snabb okulärbesiktning och några tryckningar höll han dessutom med mig om diagnosen.  Sympatisk figur, så långt. Han undrade hur det behandlats vid tidigare tillfällen och jag sade som det var.  Stretchövningarna jag redan gjorde, och som inte hjälpte nu, plus ultraljudsbehandling av sjukgymnast.

Nu var det bara så att Nya Vårdcentralens sjukgymnast inte hade/kunde ultraljus, så det var lite knivigt. Och om jag skulle få för mig att anlita någon annan sjukgymnast fick de betala för det. Jag tyckte att då fick de väl skaffa in ultraljudskompetensen. Min armbåge är säkert inte ensam om att behöva det. Läkaren drog på det igen, och bedyrade deras sjukgymnasts förträfflighet. Inte nog med att han kunde trycka och tänja, dessutom hade han KBT, steg 1, i sitt CV.
Jag vet inte om jag förväntades  göra vågen när jag fick veta detta, eller gråtande skulle erkänna att min armbåge egentligen bara var ett psykosomatiskt symptom på mitt klena psyke, och säkert skulle hitta sig själv igen om den bara fick en dos KBT.

Jag gjorde inget av det. Läkaren undrade om han skulle frångå sina principer och sätta en kortisonspruta i muskelfästet. Det ville jag inte. Principer ska man hålla på. Annars kan man behöva KBT i fler steg än ett, och då blir det att uppsöka en annan vårdcentral.

I stället blev det 14 dagars respit med antiinflammatoriskt smärtstillande piller, löfte att göra alla töjningar och böjningar flera gånger om dagen, och bära stödförbandet hela tiden. Däremot ville han inte skriva förhållningsregler för Mannen att uträtta allt bärande, dammsugande och annat påfrestande.

Det får jag utnyttja Kvinnliga Bra Trick till att få gjort.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Hälso och sjukvård, KBT, Motion, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s