Kräftor, gummistövlar, bröllop och trista bloggare

Lördagen förde med sig årets skyfall till mina trakter. Jag tror avisan mätte upp 66 mm, och det bär respekt med sig. Eftersom vår påfågelsförening ordnat kräftskiva bäddade det för en rejält blöt fest.

Trots att man i annonseringen fortfarande går ut med budskapet att den överdrivna loungen är ”ditt nya vardagsrum” får vi inte inta medhavd mat och dryck där, utan måste köpa från baren/restaurangen.  Detta beror på att de har tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker och då får man som bekant inte ha fickplunta med sig.
Ute i vår gemensamma trädgård kan däremot ingen hindra oss från att äta och dricka från våra utflyktskorgar och det var där kräftskivan gick av stapeln. Borden hade placerats under de utskjutande valven, men eftersom både Tor och vår Herre var bjudna studsade regnet nerifrån och upp också.

Blöt fest

Har man haft hund så är man utrustad för sådana eventualiteter. Jag tog på mig regnbyxor, regnjacka och mina blommiga gummistövlar. Mannen suckade förtvivlat och försökte tala om att det var fest och inte årsmöte på brukshundsklubben. Jag fnös och frågade om han föredrog en glad fru i stövlar eller en blöt, sur en i finkläder. Han svarade inte, men jag stoppade i alla fall ner ett par lågskor i ryggsäcken.
Om man säger som så, så ångrade jag inte mitt klädval en sekund, men det gjorde nog en och annan av de andra tjusigare klädda damerna.

Vis av erfarenheten bottnade vi med lite fast föda innan vi gick ner, och dessutom hade arrangörerna tänkt samma tanke och serverade både en dubbbelmacka och en bit paj innan skaldjuren. Om det var det, eller att folket var försiktiga med nersköljningen vet jag inte men mig veterligen blev det inga större skandaler. Själv är jag  måttligt förtjust i kräftor och pillar bara i mig ett par för sällskapets skull.

Bredvid Mannen hamnade hustrun till en äldre man. Hon har sitt ursprung i Asien och har det inte helt lätt med de svenska ljuden. Tidvis  är hon ganska svår att förstå. Hon  ägnade hon sig mestadels sin andra bordsgranne, en kvinna med mycket nedsatt hörsel.  Uppenbarligen förstod de varandra utmärkt i alla fall, för de skrattade sig i genom resten av kvällen.

Ej att förväxla med en kräfta

Jag gjorde en annan reflektion. För många år sedan var jag på en tillställning där även en då känd krönikör var. Jag hade roats av hans texter i flera år och förväntade mig en hejans lustigkurre. Och blev grymt besviken. Han var tristare än trist, satt mest och betraktade omgivningen och svarade bara i nödfall artigt på tilltal. Jag kom på mig själv igår, om än inte som en känd krönikör, men väl som en betraktare som satt och registrerade och funderade ut formuleringar.
Usch! Mycket har jag blivit beskylld för genom livet, men sällan för att vara trist. Det är kanske tid att sluta blogga??

Restaurangen var abonnerad för ett bröllop igår och det innebar att vi fick samsas om toaletterna med bröllopsgästerna. Det finns  ganska många toaletter så egentligen var det inget problem alls. Stämningen hade ändå blivit lite hätsk på herrarnas, när en av bröllopsgästerna med myndig ton hade upplyst en av de boende att han kontrollerade så vi ”där utifrån” inte svinade ner. Det kanske var brudens far som ville ha tip-top-i-ordning-valuta för pengarna?

Själv mötte jag en väldigt vacker, uppklädd till tänderna och  duktigt påstruken ung kvinna på damernas. Vid det laget hade jag tagit av regnjackan och hade den turkosa toppen till regnbyxorna och stövlarna – med turkos matchande blommor. Hon kollade in mig, log uppskattande och sade:

Snygg outfit!

Det var en komplimang jag kunde ta emot och återgälda. Vem vet, jag kanske startade en ny klädtrend på kuppen?

Även om det inte var allt för tufft i går kväll kändes det ändå bra att traska ner och äta månadens brunch i förmiddags. Den brunch som ingår i paketpriset.

Efter regn kommer sol och vi lyckades erövra de enda torra dynorna utomhus. Några som blev glada att vi satte oss utomhus var getingarna. En av dem var våldsamt intresserad av min mat och jag försökte vifta bort den. Det resulterade i att mitt högra ringfinger nu ser ut som en lunchkorv (eller chorizo?!) strax innan den spricker på grillen. Och känns därefter.

Något ska man väl ha ont i efter en kräftskiva om man nu inte har huvudvärk.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Bloggande, boende, Fest, sommar, Traditioner, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Kräftor, gummistövlar, bröllop och trista bloggare

  1. Chorizo skriver:

    Samma händer också mig. Nämligen att jag studerar folk och situationer för att få en liten story-snutt av något slag. Det händer t.o.m. att jag gör små anteckningar i smyg på mobilen eller på servetten. Men trist tror jag inte man behöver va för det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s