Att ligga kvar

Det finns olika njutningar i livet. En av dem är definitivt att ha en veckas längre ledighet än sin partner. Att kunna ligga kvar i sängen, sträcka på sig, dra upp täcket till hakan och be honom gå lite tystare och låsa när han går.

Mmmm.

Att fundera på hur man ska fördriva dagen. Skriva lite,  photoshoppa lite mer och eventuellt skriva ut de bästa bilderna. Kanske åka till IKEA och köpa ramar. Det behövs ju ändå fler servetter.

Läsa några kapitel i sin totalt onödiga deckare. Bara för att man kan och har tid.

Ibland är det skönt att vara alldeles asocial. Att göra precis vad som faller en in, utan att behöva ta det minsta hänsyn till någon annan.  Grilla en  korv till lunch. Kaffe och glass med chokladsås efteråt och sitta och sörpla i sig det framför datorn. Som nu.

Nicka lite uppmuntrande åt högen med stryktvätt:

– Din tid kommer!

Eller så går jag skrynklig. För vem bryr sig? Jonas Gardell kommer med en hel del visdomsord i sina kåserier. Bland annat att vi ofta är så ego-fixerade att vi tror att omgivningen bryr sig om hur vi ser ut. Den är ju totalt upptagen med sitt eget utseende.

Under förmiddagen har jag besökt samtliga butiker med trädgårdsmöbler på Svågertorp i Malmö i jakt på ett litet soffbord i konstrotting. Hittade ett enda som såldes separat och det kostade nästan hälften av vad hela gruppen det ingick i kostade.  Det blev alltså inget köpt. Får väl leta på nätet.
Jag tänkte äta lunch på IKEA, men insåg att det gick snabbare att köra hem än att stå i kö där.

Jag mötte en arbetskamrat, en av småcheferna, och hon tänkte börja jobba redan på torsdag. Denna veckan! Jag väntar in i det sista, till tisdag nästa vecka. Å andra sidan hade hon både man och barn på släp, så då kanske skolan är ett vilsamt alternativ.

Den där listan jag punktade upp inför sommarlovet. Den med att-göra-en-regnig-dag-sakerna. Den ligger någonstans. Åtminstone den översta punkten är ogjord och står i hörnet. Puffen, fortfarande inte omklädd. De andra punkterna har jag glömt. De var säkert ändå inte viktiga.

Middagen blir lättlagad. Det vill säga en sallad och en bit kött på grillen. Då känner sig Mannen också delaktig i det hela. Han tror fortfarande, efter alla dessa år, att det bara är han i familjen som kan tända grillen.  Jag ska inte tala om hur jag tillagade lunchkorven. Vissa kunskaper behöver man inte skylta med. Jag har t ex inte en aning om hur man byter däck på bilen. Det är egentligen konstigt att jag kan tanka och fylla på spolarvätska själv.

I går var det ännu mer lättlagat. Hämtpizza. Först funderade vi på att köpa en och dela, men kom inte riktigt överens, utan det blev två.
Medan vi satt och väntade på dem kom det in ett annat par. Hon såg ut som hon skulle nedkomma med ett halvt tjog valpar vilken minut som helst, och det gjorde han också. Vi blev inte kloka på om en eller båda eller ingen av dem var gravid, eller om det bara var lagrad pizza. Vi såg det i alla fall som ett omen och åt bara en halv pizza var. Resten får bli lunch en annan dag.

Detta är alltså en vecka i lättjans tecken. På tal om listor är  ibland lättja lika med vällust som en av de sju dödssynderna.  Det tror jag inte någon högre makt håller med om.  Även gudar har säkert sina pilla-naveln-dagar.

Det gäller att passa på medan vi båda fortfarande är i arbetsför ålder. Mannen är något äldre och kommer förmodligen att bli pensionär innan mig. Jag är rädd att jag får det surt i nacken då.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i lättja, semester, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att ligga kvar

  1. Anonym skriver:

    Bry dig inte om PUFFEN.Den skulle du klä om redan 1973 om jag inte minns alldeles fel!!! Man ska inte förhasta sig.Förresten nu har den blivit en KULTPUFF rör den inte.Kram från ,ja du vet vem!

  2. Ingrid skriver:

    Synd att jag inte läste detta innan jag började mitt tvåtimmarspass vid strykbrädan. Och du – leta inte efter göra-listan! Kram

  3. Chorizo skriver:

    To lie, or not to lie. That´s the question. 😉 Nåja, du blev tydligen inte liggandes länge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s