Semestersabotörer

Vi har varit på revy med vännerna. Det var det som var födelsepresenten till Mannen. Revyn i fråga var Semestersabotörerna i Tyrolen.

Sven Melander, Mikael Neuman och Tommy Juth har saboterat semestrarna i flera år nu, och jag har haft nöjet att se dem en gång tidigare, men det har inte Mannen haft. I år spelar de i ett gammalt ridhus i Räng, utanför Höllviken.  Hästarna har inte varit där på länge, men däremot fanns  god förstärkning i form av Maggan Bäcklin som galna Gretchen.

Vi kom dit i god tid och träffade  flera bekanta. Publiken var lika åldershomogen som där vi bor. Lite insidertips hade nått mig i förväg om att stolarna i första klass var hårda, så vi hade med oss kuddar att sitta på.  Något sämre än första klass fanns inte.
För överklassen erbjöds däremot fåtöljer… Och det fanns en hög med extra kuddar att låna för dem som blev ömma i aktern. Det hade inte varit fel med en hög solfjädrar också, för temperaturen var hög.  Eller så var det bara mina vallningar som kom tätt, jag vet inte riktigt.

Hur var nu revyn då? Jo, precis som revyer ska vara. Lagom lokal, lagom aktuell, lagom buskig och oftast väldigt rolig. Mikael Neuman och Tommy Juth kan luta sig tillbaka på sina musikaliska talanger och Sven Melander behöver i princip bara visa sig.

Med tanka på att de flesta i publiken hade lämnat tonåren bakom sig funderade jag  lite på referenspunkter för vad som är roligt. Efter alla klassiska scener man bär med sig med Melander ballongdansande, under handtorken eller som Rulle ler åtminstone jag  med automatik bara jag ser honom. Om det så är helt civilt på stan.  Det måste förresten vara härligt att jämt möta leende människor!

Neumans framställning av Pavarotti and friends  var fantastisk, och rolig. Frågan är om den yngre generationen insett det roliga om man inte tidigare sett  Joe Cockers stenhöga fingerspel eller Dylans trulighet? Å andra sidan är det ingen av min egen avkomma som ens skulle komma på idén att köpa revybiljetter. De går på konserter och klubbar i stället.
Det är ändå så att lika barn leka bäst (eller rika barn som de sa på scenen när de drev med Näset), så det fanns kanske en tanke med att publiken var mogen.  Revyer är för en viss ålder, och lokala revyer för lokal befolkning.

Dock, våra vänner är från Lomma och jag träffade även bekanta från Svalöv i publiken, och vi var alla väldigt överens om att det var en väl spenderad kväll.
Vi kände ju igen det de drev med.

En annan väl spenderad slant var ‘programmet’, Semesterjournalen. Den är inget program utan en  tidning som vi snart läst från pärm till pärm, men som ändå inte hamnar i gröna tunnan på ett bra tag.

Och Mannen var mer än nöjd med födelsepresenten.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Näset, nöjesliv, Uncategorized, utflykter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s