Nu är den över, den svenskaste helgen av alla.

Vi firade den hos vännerna på Österlen. Vårt goda rykte lever kvar, och flera tog för givet att vi skulle cykla dit igen. Det gjorde vi alltså inte.

Alla våra barn är vuxna och firade på annat håll, så vi struntade i det där med midsommarstång. I och för sig fanns det fina små midsommarstänger på bordet men vi hoppade över grodorna.
Lekar och spel är är vi däremot inte för gamla för, så värdfolket hade ordnat både ring- och pilkastnings-turnering.  Jag förvånade både mig själv och omgivningen med att vinna. Mannen utbrast häpet att det var första gången jag vunnit i något bollspel…! Det är möjligt, men jag känner  i alla fall igen en boll när jag ser den.

Som vanligt var det massor av god mat och skratt halva natten lång. De andra gästerna väntade nya barnbarn och körde hem för att ha jour, medan vi sov över.
Skillnaden mot Påfågelshuset är markant. Okej, sängen är smalare, men i gengäld är det fågelbuller som hörs i stället för trafiken.

Midsommardagen var utflyktsdag. Jag hade fått nys om en fotoutställning på Hylkegården, mellan Simrishamn och Skillinge, och sällskapet var inte svårövertalade. Det är Stellan Karlsson, en helt otroligt begåvad naturfotograf från Växjö, som ställer ut där. Jag har sett hans bilder innan och haft lite kontakt med honom över nätet, men aldrig träffat honom förr. Förutom att hans bilder var lika andlöst vackra som vanligt, visade han sig  vara en väldigt sympatisk kille som generöst delade med sig av sina kunskaper.

Upplyfta körde vi vidare ner till hamnen i Brantevik och plockade upp fikakorgen med överbliven jordgubbstårta.

Fika i Brantevik

På gräset intill bordet och bänken vi erövrat kom först en dansk man och lade sig. Han var i vår ålder, ganska knubbig och klädd för naturstrapatser. Dessutom kånkade han på två stora ryggsäckar. När han rullat ut ett liggunderlag kommer en liten smal tjej  i tjugoårsåldern med rastaflätor och dimper ner bredvid honom. Sedan kommer ytterligare en tjej, lite äldre och landar strax intill. Jag kan inte låta bli att fundera lite på relationer, och räknade ut att de första två var far och dotter och den tredje var lite för ung för att vara mamma, men möjligen styvmor eller eventuellt väninna. Dottern och fadern verkade väldigt tajta, lite för tajta för svenska normalnormer. De låg snart som skedar på liggunderlaget och när tjejen säger  Jeg vill elske nu höll vi på att sätta jordgubbarna i halsen.  Det finns alternativ, tyckte vi. Om de hörde oss eller inte är oklart,  men de sansade sig lite grann. Skedandet utökades istället till att mannen slängde både sin arm och sitt ben över och runt tösen och juckade lite diskret.
Min relationsteori var definitivt fel, de var ett par. Tredje hjulet på denna tvåhjuling låt på ett eget liggunderlag och tittade på molnen, en meter bort.

Plötsligt reser de sig upp på knä, och han drar av henne t-shirten och knäpper upp hennes behå (AA-kupa).  Det låter som vi var puritanska pensionärer som frossade i den danska synden, men de  låg i princip för våra fötter, så det var svårt att undgå.  Midsommardans på bänkkanten? Innan vi hann ringa sedlighetspolisen och anmäla dem slickar han på sina fingrar och börjar rita tecken i pannan och ner i ansiktet på henne, samtidigt som han mässar något.  Hon verkade väldigt tillfreds med denna välsignelse, för hon lutade sig belåtet mot honom och suckade innan hennes kläder sattes på igen.
Vår konversation hade vid det här laget avstannat totalt och min väninna ch jag var tvungna att försöka hitta någon terapeutisk shopping.

Det gjorde vi inte där, utan fick köra vidare till Skillinge som skyltade med Outlet.  Vi kom in i en liten presentbod, full med överblivna grejer från olika utställningar, typ block med Chagallmotiv och muggar med Beatles-bilder. När jag frågade var outletten var såg tanten riktigt förnärmad ut.

Nu var det dags för Mannen och mig att köra västerut. Sedan ett antal år tillbaks är det varje sommar obligatoriskt med minst en sillmacka i Kåseberga, och nu är det gjort.

Vägen utmed den skånska sydkusten är vacker, något som många turister upptäckt och näringsidkare passar på att utnyttja. Ibland blir det inte riktigt som de tänkt sig bara. En skylt med texten Bad shorts, 259:- lockar kanske inte så många engelskspråkiga kunder. De föredrar nog good shorts i stället.