Efter den numera obligatoriska motionsrundan, följt av tvåhundra meter simning (jaja, jag lovar, det ska inte bli nån hysterisk triathlon) och frukost bestämde jag mig i morse för att göra de där ärendena i stan som måste göras före fredag. Någon mig närstående fyller nämligen år då. Egentligen kan jag skriva vad han ska få också, eftersom han inte läser min blogg.  Det i sin tur innebär att det ibland kommer vänner och ytligt bekanta och kommenterar saker jag gjort, och Mannen ifråga står som ett frågetecken. De har nämligen läst här och det har inte han. Men för säkerhets skull berättar jag ändå inte.

När jag parkerat bilen möter jag en kvinna som glatt hälsar på mig. Jag såg väl tillräckligt tveksam ut , så hon stannade, och det var bara att säga  att jag inte kunde placera henne. Närmre sanningen var  jag hade inte en jäkla susning om vem hon var, men det kan man ju inte säga. Det visade sig vara en bekant till en släkting, och jag borde verkligen ha känt igen henne. Jag fick smöra och säga att hon blivit så slank och fräsch.  Inte helt osant faktiskt!

Mitt nästa stopp mitt  i stora staden Malmö var på ett apotek, numera privat. Jag skulle hämta ut medicin både till Mannen och mig. På båda recepten kunde man hämta ut flera gånger, så jag bad damen i luckan att scanna in dem  så de låg på datorn framöver. Superbra om man är bortrest och har glömt pillerburken hemma, eller om man lyckas bli av med pappersrecepten, då kan man bara glida in på närmsta apotek och hämta ut medicin. Tanten i luckan talade – ganska surt – om att det skulle ta minst en månad innan de kom in.

–Vadå, tyckte jag, det brukar ju scannas in direkt.
–Vi har faktiskt semester.
– Det är ju inte helt ovanligt på sommaren, men det brukar inte vara  något problem ändå.
-Vi kan inte scanna in dem, utan måste skriva in dem ett och ett. OCH DET TAR TID!!!Det är mer än era recept som ska läggas in.
– Det verkar väldigt besvärligt, så jag behåller pappersrecepten.

Jag är tämligen säker på att damen i fråga jobbade på apoteksmonopolet innan, och missat  anledningen till att de förlorade  monopolet.

Jag fortsatte över gatan, in på Hansakompaniet  och vidare över till gamla BEKÅ-huset. Det är bara att erkänna. Efter en veckas motionerande och registrerat intag av mat och dryck tycker jag att kläderna sitter löst. Det i kombination med röda realappar på kläderna är dömt att misslyckas. Eller bli en lyckad shoppingtur! Fina sommartoppar som passar bra till solbrännan 🙂

I en affär där jag var inne medgavs inte köp på mitt kort. Samma kort som lönen går till, och jag var säker på att det fanns täckning. Men icke, köp medgavs inte. Det var bara att plocka fram nästa kort och betala. Med alla historier om kortbedrägerier och annat rusade jag in på banken och kollade saldot. Jodå, där fanns pengar. För att testa  att kortet fungerade blev det en affär till, och se nu gick det!

Ute på torget höll man på att plocka ner rosentavlan  som satts upp till Victoria och Daniel.
Där fanns även – nästan som vanligt – de panflöjtsspelande indianerna. För dagen kringskuttande och utstyrda i full fjädermundering.  En medelålders kvinna, väl tilltagen (inte jag), greps av rytmerna och   dansade med dem, om dem och över dem. Hon fick mer uppmärksamhet än indianerna.

Ett gäng unga killar med osvenskt ursprung roade sig med att smälla en fotboll i fontänen så det skvätte på dem som gick förbi. Oförargligt och ganska svalkande i sommarvärmen.

Solglasögonen jag köpte på marknaden på Gran Canaria, de där äkta Dolce & Gabbana-kopiorna, har gått hädan. För det första har all färgen på bågarna trillat av, och dessutom har ramen runt ett av glasen spruckit mitt av. En affär skyltade med halva priset på allt, även solglasögon, och jag gick in. Efter att ha provat tio par som alla fick mig att se ut som en insekt hittade jag till slut ett par som jag kunde acceptera, dessutom till ett vettigt pris. De åkte på direkt.
I sista affären jag var inne börjar en äldre man, nysvensk, le och nicka åt mig. Inte en bekant till jag inte kände igen väl?  Han kom fram och jag bläddrade febrilt i minnet. Men han bara pekade glatt på mina nya solglasögon, och på sina egna.

Likadana! Jaha. Så trendig blev jag.

Nu ska jag i alla fall smörja in mig med den nyinköpta ansiktssolkrämen som ska förhindra att man blir skrynklig av solen och gå ut och slänga mig i en solstol.

Tro’t den som vill.