Inga Illusioner

I går kväll gick Mannen och jag ner på restaurangen här i Påfågelshuset. Det var annonserat New Illusions – Dragshow.
En illusion är enligt nationalencyklopedin en själslig föreställning utan egentlig motsvarighet i verkligheten men vanl. betingad av feltolkning av ngt existerande fenomen; både med positiv och negativ värdering.
Med After Dark i bakhuvudet och fotboll eller bröllopsyra på TV kändes det som ett alternativ.

Vi hade inte bokat bord, utan fick så vackert stå och hänga vid sidan och ta del av det hela. De första numren  från Cabaret var helt OK, för att inte säga bra. Sedan gick det snabbt utför med det mesta, utom med kostymerna som höll måttet hela showen genom.

Jag har ett flertal  HBT-personer i vän- och bekanskaptskretsen, och ja, vadå då? Folk får klä sig och ha vilka preferenser de vill.  Men att män klär ut sig i kvinnokläder är inte i sig en garanti för att det är bra, eller ens roligt.
De fem personerna på scenen sjöng och lät. Visst det är roligt första gången någon sjunger falskt, men herregud,  inte över en timme i sträck. De gånger det lät rent undrade vi om det var playback. I så fall var det att föredra. De hade definitivt inte heller fått komma med i Fröken Blennows skolkör.

Publiken var lite annorlunda än vanligt, med ovanligt många från gaykulturen. Allt från tjusiga transor som fått hade Tage Tosa att gråta av avund, till mindre tjusiga kostymgubbar varav åtminstone en var klart överförfriskad och kelsjukt övererotisk  med alla manliga vänner. Han kanske precis släppts ut ut garderoben och ville fira det, vem vet.

Framför oss stod en liten dam, boendes här, och tittade lugnt och fint på, som små damer brukar. Ända tills en yngre, piggare väninna till henne dök upp. Då började lilla damen klappa, woooaa, hoppa och dansa. Tills väninnan gick igen. Då stod damen lugnt och stilla som små damer sig bör, igen.  Gott inflytande eller tvärtom?

Den största delen av publiken verkade trots allt att  uppskatta showen  (det var kanske jag som fått för lite vin innanför västen?) och när den var över fick vi veta att det var så mycket folk på plats så att dansen flyttades ner på en klubb på stan. Alla som sade att de varit här skulle få halva priset på inträdet där. Av namnet framgick  inte vad för sort klubb det var, men en koll på nätet när jag kom upp visade att det var en gayklubb.
Det är inte utan att jag, i all min fördomsfullhet, undrar om några av seniorerna härifrån nappade på erbjudandet och åkte dit.  Inget ont i det, de hade onekligen varierat bilden av yngre välbyggda manskroppar på klubbens hemsida.

Förutom sångerna från Cabaret och en superbra version av Povels och Wenches Jag diggar dig var en hel del av de nya illusionerna  i klass med klassens timme på mellanstadiet. Med den skillnaden att där kan läraren gå in och bryta och säga att nu gör vi något roligare.
Som att plugga Hallands åar eller nians tabell.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Detta inlägg publicerades i gaykultur, Könsroller, nattliv, nöjesliv, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s