En gång om året träffas särvuxpedagogerna från Skåne och Blekinge, och nu var det dags. Vi möttes  i Karlshamn.

Jag gillar faktiskt att åka tåg, så trots en del fnysningar från valda delar av omgivningen tog jag Öresundståget från Malmö i går förmiddag, istället för att köra.

Inte helt oväntat aviserades förseningar i högtalaren, det var något signalfel norr om stan. Senare kunde jag läsa att det misstänktes sabotage, men jag kom i alla fall i väg med dryga tio minuters försening och det körde de in på vägen.

Det ÄR bekvämt med tåg. Man kan läsa, skriva och slumra till en stund. Allt omöjligt när man kör bil! Dessutom kostade biljetten bara 116:- med Jojo-kort, och det tycker jag är fullt acceptabelt, för att inte säga billigt!

På Karlshamns station visade det sig att vi var en hel hög från olika skånska orter som åkt på samma tåg, men i olika vagnar. Utrustade med kartor och vägbeskrivningar lyckades vi hitta våra respektive hotell. Jag hamnade, tillsammans med kollegorna får Lund och Burlöv på ett litet, billigt hotell, Hotell Bode, på ett par 3-håls avstånd från gågatan.

Rummet var litet, men helt OK, och – förmodligen omedvetet – modernt. Det var nämligen super-retro. Likadan teaksekretär som jag hade i mitt tonårsrum på 1960-talet, övriga möbler också i teak, brungrönmurrig medaljongtapet med matchande matta, och – Tadaa!! – orange trådgardiner och plastlampor! Jag hade inte blivit förvånad om det hade börjat låta Tages och Hep Stars   från den lilla teakradion med rattinställningar!

Inte New York, men väl Karlshamn

Retro

Första eftermiddagens/kvällens övningar bestod i att vi fick information om vilka kurser högskolan i Kristianstad har att erbjuda särvuxlärare. Särvux, förresten, är utbildning för vuxna med begåvningsmässiga funktionshinder, om någon undrar.

Efter det vallades vi runt och förevisades Karlshamns olika begivenheter, och jag måste erkänna att jag helt och håller omvärderat stan. Jag trodde det var en ganska trist håla, men det är en charmig liten stad med mycket gammal bebyggelse bevarad i de backiga kvarteren. Ett litet minus för lukten som invånarna påstår kom från Mörrum (sulfit luktar skit), och en hel del hundskit på trottoarerna.

Middagen bestod av den numera nästan obligatoriska konferenslaxen – om än ovanligt väl tillagad. En lite väl ung Chardonnay lät den simma vidare i magen.

Vi är ett gäng som träffats på de här konferenserna i stort sett varje år under ett drygt decennium, och inte kan vi gå hem och lägga oss direkt. Det överlät vi till de unga trötta. Pantertanterna gick på puben och sladdrade av sig först.

Det fanns bara fem rum på hotellet jag bodde, och jag trodde det bara var kollegor i alla rummen. Det fanns egen toalett till varje rum, och en gemensam dusch i korridoren. Och den var liten. Duschdörrarna satt ungefär som ett andra skinn på mig. När jag i morse väl ålat mig utanför själva våtutrymmet tog någon i dörren. Som tur var tog jag på underkläderna innan jag öppnade, för utanför stod en vilt främmande man. Jag fick om mig badlakanet också och ursäktade mig med att jag trodde att det bara var kollegor i alla rummen. Han svarade lätt syrligt att det lät så när vi kom hem i natt. Känslig figur tydligen.

Under förmiddagen har vi fått vår beskärda del av Skolverket och deras funderingar om kunskapsbedömning. Precis lika upplyftande som det låter. Den manlige representanten var dessutom, med all rätt, märkbart nervös över att ställas inför en mindre bataljon pedagoger som jobbar i en verksamhet han bara sett på papper…

Dagens höjdpunkt var onekligen lunchen. En buffé som innehöll allt, precis allt, på Gourmet Grön. Det är nästan värt att ta tåget till Karlshamn bara för att äta den.

Tyvärr är det så att efter en maffig lunch inträder paltkoma. Även om man bara är i Blekinge, så eftermiddagens föredrag landade inte riktigt.

Och nu sitter jag på tåget igen. Tittar på det än så länge steniga landskapet  som snart går över i ett mer skogigt innan den skånska slätten tar över.

Förhoppningsvis är det inga signalfel utanför Malmö idag. Med eller utan sabotage.