Självscanning är ett ganska nytt begrepp för mig. Det ska kanske först klargöras att det inte är synonymt för självinsikt – det inbillar jag mig i ljusare stunder att jag har ibland.

Scanna kan jag, med sådana där apparater som står bredvid datorn. Kanonbra för att få in gamla foton och dokument i burken i digital form.
Jag har även planerat att lära mig scanna in diabilder, för sådana har vi en flyttlåda full med i källaren.

Men nu ska det alltså handla om självscanning. Alltså att registrera sig i en butik och därefter få utrusta sig med en handscanner som man själv scannar in streckkoderna på varorna, alternativt på hyllorna, för att sedan lägga varan direkt i de medhavda tygkassarna (notera miljövännen i mig) och kunna segla genom kassan i en egen gräddfil där man bara lämnar scannern och kundkortet för att vips – vara färdig!

Idén som sådan är alltså tilltalande.

Verkligheten visade sig vara något helt annat.

Jag registrerade mig för självscanning på ICA Maxi i Västra Hamnen i Malmö. Första varvet var något trevande, visste inte riktigt hur det fungerade, och gick väl närmast runt som Mr Bean och riktigt visade för publiken att jag minsann scannade varenda vara enligt alla konstens regler. Det blev lite körigt när frukten både skulle vägas, sättas lapp på och scannas innan den kunde stoppas ner. Men jag kom på att samla frukten i påsar i en hörna av vagnen och sedan ockupera en av vågarna och väga allt samtidigt.  Bara att bli överens med vågen om  kategoriserineng av olika frukter, grönsaker och rotfrukter är  en prestation. Att ha med glasögonen är ett måste. Och vad fasen var det för äppelsort jag plockat ner?
Redan här började jag så smått känna att den vanliga kassapersonalen måste besitta en större kunskap än man kanske anar. Tills jag kom på att de där små klisterlapparna som sitter på frukten och fastnar i gommen om man inte pillat bort dem innan, talar om om det är en Ingrid Marie eller en Alice man sätter tänderna i.

Första självscannade varvet resulterade så klart i att jag fick plocka upp allting för kontroll i kassan. Det hade jag nästan räknat med. Nybörjare måste man kolla. Allt stämde till punkt och pricka och jag hoppades på en framtida snabbhandling.

Haha!

Andra gången behövde jag inte vänta såå länge i kön och slapp faktiskt plocka upp allting.  Det fick däremot den unga kvinnan framför mig, med två små barn – varav det ena fortfarande var i rödskrynkligt russinstadie –  i vagnen, och med läckande bröst göra. Alla hennes varor var korrekt scannade och tydligt stressad av ett illvrålande knyte rafsade hon ihop sina varor  och halvsprang ut.

Tredje gången jag självscannade fick jag plocka upp allt. Igen. Det stämde, förutom att jag rationaliserat och scannat Milk – and Honey-duschkrämen två gånger istället för att ta den en gång och rosendoften en. Extrapris om man köpte två flaskor alltså. Fy, fy! Man måste ta varje sort för sig, annars stämmer inte lagret.
Det borde jag ju tänkt på.

Nu kom det tydligen en varningsblinkers på mitt kundnummer, för av de sammanlagt tio gånger jag använt mig av självscannern har åkt på kontrollscanning sju. Och alltså fått plocka upp allt i kassan igen till en kassörska som scannat av det på det vanliga viset på kundbandet, och sedan ska jag plocka ner det i kassarna (fortfarande miljövänliga i tyg) igen.  Dubbelt jobb med andra ord. Och det har stämt varenda gång…
Vid ett tillfälle dök det upp en glad tjej bredvid mig och undrade uppfodrande om jag inte kände igen henne. Det gjorde jag inte, trots att jag försökte gå igenom alla gamla klasslistor i lagom årskull i huvudet. Hon hjälpte mig på traven och sade att hon velat bli cirkusprinsessa.  Det rådde fortfarande största möjliga tystnad i skallen på mig så hon fick presentera sig. Så klart det var hon! Senast jag såg henne var på hennes mammas 50-årsfest för fem och ett halvt år sedan. Det händer en del på de åren. Inte längre cendré,  utan väldigt blond och slank. Hennes alternativ till cirkusprinsessa hade varit att bli snabbaste kassörskan på ICA, och hon var i alla fall bra på att heja på mig, och konstaterade glatt när min kontrollscanning stämde att
-Och du hade inte snott något idag, nä!
Att jag överhuvudtaget kunde glömma det väna flickebarnet.

Vid några tillfällen har det dessutom varit kö till självscanningskassorna, medan det varit ledigt till de vanliga. Så, jag har fattat beslutet. Ingen mer självscanning för mig. Möjligen om jag bara ska ha en liter mjölk dagen före midsommarafton eller  nåt. Å andra sidan  är det knappast troligt att jag åker till ICA Maxi för det.