I morse var jag och lämnade bilen på service, och under promenaden hem passerade jag ett elskåp där någon sprayat ett hakkors.

Jag log.

Innan alla börjat skriva upprörda kommentarer (även om kommentarer är alltid välkomna) ska jag kanske förklara.
I lördags var vi och såg The Producers på Slagthuset i Malmö. http://www.theproducers.nu/start.html
Som film med Mel Brooks hette den Det våras för Hitler. Efter att ha sett Magnus Härenstam som Hitler  i en  tajt, glittrig sparkdräkt  i lamé uppvaktad av ett gäng bensprattlande läderbögar a la Village people är det svårt att ta nazismen på allvar.

Klargörande: Jag förnekar på inget sätt det hemska som hände under andra världskriget, lika lite som jag på något sätt ursäktar någon form av folkmord eller etniska utrensningar.
Det  var, är och förblir något som med alla medel ska bekämpas.
Inte heller klottrare är något positivt, även om de kommer längre ner på listan.

Däremot är jag böjd att hålla med den som sa att det man inte kan skämta om  inte heller är värt att tas på allvar.

The Producers är en sanslös, rolig föreställning. Claes Malmberg o Kim Sulocki är perfekta i sina producentroller, liksom Claes Månsson som den helförvirrade övervintrade nazisten Franz Liebkind.  Jag blev dessutom halvt betuttad i Henrik Hjelts helfjolliga Carmen Ghia.

Föreställningen borde vara obligatorisk i avvänjningsprogrammet för varje mentalt kalhygge med sympatier för Hitler. Det känns omöjligt att ta nazismen, då- eller samtida, på allvar efter att ha sett den.

Därför log jag när jag passerade elskåpet.