För första gången på många år har inga påskkärringar knackat på vår dörr och räckt fram en korg med lösgodis, alternativt hemgjorda påskkort och förväntat sig minst en guldpeng. Det beror kanske på den demografiska sammansättningen här. Ändå vet jag många av grannarna som hade passat i huckle och kvast. Den andra rekvisitan finns där redan.

I morgon åker vi till Österlen för att hälsa på goda vänner och titta på konst. Det var under påsken i fjol, hos dessa vänner, som det ”bestämdes” att vi skulle cykla dit på sommaren. Och eftersom vi ändå skulle tvärs över  blev det Skåne runt i stället. Och jag började blogga…

I år tänker jag inte gå med på någon som helst vadslagning.

Den största ljuspunkten på fjolårets konstrunda var utan konkurrens Konstpromenaden i Smedstorp. I stället för att fara runt med bilen, jaga parkeringsplats, stöna över alla 08-flyktingar och mest längta hem, satte vi en av dagarna bilen i Smedstorp och traskade runt där hela dagen. Ut och in i olika gallerier och ateljéer, stanna och fika, gå vidare, prata med folk, och hela tiden till fots. Till vår stora glädje har de samma arrangemang i år. 
http://www.smedstorp.se/konstpromenaden/

På måndag är det så dags. Avfärd till Sydafrika. Jag tänker inte trötta ut er med att berätta att allt är städat och tvättat. Det har ni ändå säkert räknat ut själv.

Tvättstugan var bokad tills i morse. Jag har kommit på att det är  behändigt att kunna köra flera maskiner tvätt samtidigt och att även få hänge-tvätten torr på direkten.
Förra gången jag tvättade där var en lördag. Vi som fortfarande arbetar har mest tid till sådana fritidsaktiviteter då. En kvart innan min tid var ute (det låter dramatiskt) öppnas dörren och herr och fru Pensionär stegade in. De tittade uppfordrande på mig och sa att de bokat tvättid.
– Ja, om en kvart, jag är inte riktigt klar än, sade jag.
– Du hade inte bokat igår, sade herr P, med anklagande röst, vi var nämligen och kontrollerade det klockan halv elva i går kväll.
– Nej, det gjorde jag tidigt i morse, eftersom det var ledigt då.
– Hmppr.
Mig veterligen är det ingen särskild tid innan man måste boka för att det ska vara giltigt. Jag erbjöd dem i alla fall att sätta igång tvättmaskinerna  på direkten, eftersom min tvätt ändå var i torktumlaren och mangeln (mangelen i Malmö). De kunde de i nåder tänka sig, och fru P svepte sin kappa över min rena tvätt på bordet. Något irriterad flyttade jag den och fick som tack Onda Ögat. Fru P är en av dem som kunde gjort sig en rejäl förtjänst med kvasten idag.

I morse, en timme in på min tretimmars tvättid (bokad förra veckan) öppnades dörren igen, och in kom kvinnan som inte såg, hörde eller förstod någonting på det senaste mötet i föreningen jag deltog i.  På släp hade hon sin dramaten full med smutstvätt. Hon ville tvätta.
Jag talade om att jag redan höll på. Hon upprepade att hon ville tvätta. Jag talade om att jag hade bokat. Hon ville tvätta. Och dessutom hade jag inte bokat i går. Det hade hon sett. Jodå, jag försökte förklara att jag visst bokat, gick med henne ut och visade på nyckeltavlan.
– Det hade du inte igår, envisades hon. Hon ville tvätta.
Som den goda granne jag är talade jag om för henne att jag  skulle vara klar före klockan ett, så hon kunde börja tvätta (Yeppiie!) redan tolv. Dessutom kunde hon  sätta dramaten inne i tvättstugan så länge. Och det kanske hade varit en god idé om hon bokade tiden efter mig, så ingen annan gjorde det.
– Jag vill inte boka, jag vill tvätta.
Ibland har man nytta av specialpedagogiken. Med gemensamma ansträngningar blev vi i alla fall överens till slut, hennes tvättid bokades och jag tog hissen upp medan maskinerna gjorde jobbet där nere. En påsktårta senare åkte jag ner igen, bara för att finna att tanten inte bara satt in sin dramaten, hon hade också enligt alla konstens regler sorterat upp all sin smutstvätt över alla lediga ytor.
Gamla tanter lägger inte ägg.  De lägger annat.

Det är frågan om det är värt besväret att nyttja de stora maskinerna i tvättstugan. Om inte den mindre i lägenheten har fler fördelar. Skulle Mannen komma och påstå att han vill tvätta när jag håller på där lovar jag att lägga mig och blotta strupen. Direkt.

Nu är i alla fall större delen av senaste Buffé-tidningens recept tillagade och väntar på familjens anstormning i kväll. Men Lillebror får inte komma. Han kräktes i går, och blotta tanken på att plocka upp vinterkräksjukan inför ett drygt dygns resa får t o m detta modershjärta att sätta ner klaffen.

Det blir kanske  Blåkulla nästa år i alla fall.