Jag blir så trött på media

I går var det dags igen. Media, nu i form av SVT,  gjorde i går kväll sitt bästa för att framställa Påfågelshuset som ett gated community. http://svtplay.se/v/1934335/kulturnyheterna/19_3_22_35

Redan i introt till Kulturnyheterna visar man upp en stor låst grind (the one and only som leder till restaurangens bakgård) medan speakerrösten läser: På behörigt avstånd, varför vill människor bo bakom lås och bom?
I det drygt tre minuter långa inslaget som handlar om Påfågelshuset lyckas man åter igen filma Grinden , och pratar om innanför murarna, bakom lås och bom.

Ursäkta mig, men jag bor här, och OK, husen är förhoppningsvis murade (eller möjligen gjutna?), men i övrigt passerar jag vare sig några murar eller grindar för att komma till min lägenhet. Det finns i och för sig staket runt själva kalkbrottet (det behöver ju inte bli någons ofrivilliga ättestupa) och resterande byggarbetsplats, men…
Förmodligen kommer det ett staket runt trädgården också så småningom. Det brukar göra det runt de flesta privata trädgårdar.
Det finns en portingång där nere i vårt hus, som liksom så gott som alla andra trappuppgångar nu för tiden är låst, med porttelefon och den eventuellt kommande så beryktade kameraövervakningen.  Detta hemska intrång på mänsklighetens integritet består i att – om det blir godkänt –  om någon trycker in koden till vår lägenhet kan vi under 30 sekunder, på en display stor som en mobiltelefons,  se vem det är som står där och trycker. Den som inte vill ha sin integritet kränkt kan alltså bara ge fan i att trycka in koden.

Och att det är låst? Tja, nästan alla jag vet som bor i någon form av tätort låser om sig idag, möjligen med undantag av Lars Vilks. Tiderna är sådana, oavsett vilken typ av boende man väljer. Och eftersom vi inte har några murar, grindar eller andra farthinder för att komma in, låser vi dörren till lägenheten.

I reportaget intervjuar man också lite olika malmöbor om vad de tycker om Påfågelshuset.  De flesta har  en åsikt.  ”Lyxboende”, ”Här bor jag, ser bara lyx,” ”Igenbommat” ”Stänger världen ute” .
Bra, media har lyckats med att sprida den bilden.

För ett tag sedan skulle Mannen skulle få besök av utombyare, alltså personer från andra orter än Malmö. En stund efter mötestiden ringer de upp och talar om att de inte hittar hit. Konstigt, de hade ju fått vägbeskrivning, och så svårt är det inte. Det visade sig att de kört förbi ett antal gånger, men med medias bild på näthinnorna hade de spanat efter – just  det – höga murar och grindar. Gärna pyntade med taggtråd och kameror.

Naturligtvis är det lyxigt att kunna bo så här. I en alldeles nybyggd lägenhet och med tillgång till det ”smörgåsbord” som VD:n för företaget kallade det.  För vår det innebär det att vi i mån av tid utnyttjar gym och spa, äter ca en brunch i månaden på restaurangen, ibland ser någon film i biografen där nere och om vi passerar vid fikatid på helgen stannar och sladdrar lite vid långa bordet i loungen. En stor del av vår övriga vakna tid tillbringar vi ute i den Grymma Verkligheten och trivs riktigt bra med det.

När jag hade möjlighet att komma ifrån jobb i tid i torsdags och kunde ägna sena eftermiddagen åt att först gympa, sedan simma, bubbla och basta kände jag mig otroligt priviligierad, det är inget att sticka under stol med.

Faktum är dock att en stor del av oss som bor här har lönearbete, ofta på fulltid, och visst inte lever  med skygglappar mot Verkligheten.  Naturligtvis finns det nötter här,  som överallt annars, och även de som är ängsliga.

En i reportaget intervjuad journalist, ”expert” på gated communities, kunde berätta att hit sökte sig människor som vill känna igen sig själv i sina grannar. Väldigt homogent alltså.  Till en viss del kan jag ge honom rätt, även om det i vårt hus är en stor spridning både åldersmässigt och annars.
Insatserna här är höga. Mycket höga. I gengäld är månadsavgiften väldigt låg. Det har med vem som står för belåningen att göra.  För att betala en  hög insats är det alltså troligt att man har haft tidigare bostäder där lånen är mer eller mindre betalda så att man fått loss  kapital. Alltså en majoritet av vuxen-vuxna.
Liksom det är en majoritet av unga barnfamiljer i nybyggda radhusområden, käppastad i en stadsdel och ungdomar i en annan. Det är en  lite trist uppdelning tycker jag, men tyvärr utanför mitt mandat att ändra.

Under tiden fortsätter media, i brist på andra nyheter, och om de inte har någon de kan utnämna till veckans rikspucko, att befästa fördomarna.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Min tid delar jag mellan att undervisa, mestadels inom vuxenutbildningen, och fotokonst. Det händer också fortfarande att jag skriver en blogg då och då. ;-) I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Part of my time I teach, mostly adults, and the rest of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i boende, media, Samhälle, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Jag blir så trött på media

  1. SiggeLund skriver:

    Det man måste komma ihåg med kulturnyheter är att det inte är nyheter i traditionell mening. När de diskuterar samhälle, så skiter de i allt vad objektivitet och faktagranskning heter och tar på sig de stora politiska glasögonen. Det är en plats där människor med vänsterinriktning kan stå med självgoda leenden och spy galla över alla som kämpat till sig ett bra jobb.

    Det som hänt i fallet med Victoria Park är rätt logiskt. Vänsterfolket bygger hela sin världsbild på den 50 år utdaterade bilden av ”klass-samhället”. Dvs ett samhälle där vissa föds med silversked i mun och får 50 000 i månaden utan att svettas en droppe, medan andra måste slava ett liv för att få en liten sketen ATP-peng. Det är lite besvärande för dem att Sverige övergått från en industrination till en tjänstenation där alla kan gå högskola och få högbetalda jobb, om de klarar det. Då behövs det högerspöken. Det måste visas exempel på den mytiska överklassen så folkmassorna har något att vara rädda för. När den första missuppfattningen om att Victoria Park var ett av USAs gated communities fick fotfäste gick det inte längre att stoppa. ÄNTLIGEN fanns det ett RIKTIGT högerspöke man kunde skrämmas med! Då kan man ha överseende med problem att spela in reportaget som att det inte fanns några grindar runt området, eller att det bara fanns en kärring i restaurangen som såg ut som en överklasskärring. Det gäller att exponera de två fynd man fick fram.

    Sen hade de ännu mer tur och hittade en kulturjournalist från Sydsvenskan, som klippt på ett sätt som får MTV att blekna framstår som att han på god saklig grund sågar Victoria Park vid fotknölarna. Den kulturjournalisten (obsverera skillnaden mot vanliga journalister som utsätts för faktakoll) skrev idag en så kallad ”analys” av bokplattor, som mest bestod i att riktigt folk har böcker av papper och vispar grädden utan elvisp.

    Låt Möllevången muttra säger jag.

    • ingrita skriver:

      Haha, läste också kulturjournalistens ”analys” av läsplattor (är färskt uppdaterad då jag har valt att fördjupa mig om dessa i mitt skolarbete, i synneret om iPad) och konstaterade att han har noll koll. Om dem också!

  2. Monica Lindhe skriver:

    Välkommen till min blogg SiggeLund! 🙂

  3. Ping: Kameraövervakning och Storebror | Maclindhe's Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s