Vardagar kan faktiskt vara riktigt behagliga, inte alls som vanliga veckor, om man är på charter med all inclusive vill säga. Vakna vid åttatiden, klä sig i badkläder med solklänning över och åka hissen ner till frukostbuffén.
Livet här går mycket i samlarstadiets tecken. Till frukosten och alla andra måltider tar man sin tallrik och samlar den föda man vill ha från de uppdukade långborden och diskarna och bär hem till sitt bord.
Här finns allt. Från ett stort bord med olika frukter, färska, torkade och inlagda, en ’brödbod’ med alla sorters bröd, pålägg och ostar för alla smaker, bönor i tomatsås (för britter), yoghurt och flingor och naturligtvis ägg i alla varianter med bacon, korv, etc.
Jag lyssnade på en dialog mellan två runda kvinnor, där den minst runda av dem lastat sin tallrik med enbart olika frukter, och den andra (följaktligen den något rundare), med en tallrik drypande av bacon, ägg och bröd gav henne en lektion i GI. För att gå ner i vikt ska du äta som jag och inte en massa söt frukt.. Tyvärr hörde jag inte svaret.

Efter frukosten gäller det att erövra en solstol vid poolen, helst en med parasoll. Det går inte att lägga ut handdukar för tidigt och boka plats, för då plockas det bort och man får med skammens rodnad på kinderna hämta ut det igen i receptionen.

Vi bor elva trappor upp, med en his(s)nande utsikt över Atlanten och bergen. Hit upp går tre hissar, när de går. I förrgår knatade jag upp och ner två gånger för att hisseländena stod stilla. I går knatade jag inte alls. Vadmuskulaturen strejkade och hade  knutit sig.
Hissarna är som fågelburar i glas som rör sig parallellt (när de rör sig alltså) utanpå den bakre huskroppen i en stor öppen yta som går genom hela huset.
På kvällen skulle vi träffa svägerskan och svågern där nere i baren. När vi kom in i hissen upptäckte vi att de åkte i hissen bredvid, och det väckte såklart tävlingsmänniskan i mig. Vår hiss skulle vinna och komma ner först. Så, denna för tillfället uppklädda kvinna i mogen ålder tar tag i räcket i hissen (vi var själv i vår) och börjar hoppa för att öka farten. Naturligtvis stannar hissen mellan två våningar istället. På terrassen mitt emot stod ett större sällskap som tyckte det var våldsamt roligt. Och vi var alltså på väg till baren, inte från.
Hissen gick igång igen när den väl slutat vibrera. När jag senare under kvällens lopp mötte människor som log från öra till öra när de såg mig förstod jag att det var de som sett hiss-showen.