I veckan fyller svärmor år. Många år enligt oss andra. Övre tonåren enligt henne själv. Och eftersom hon bara hör när hon festar till det och sätter på hörapparaten blir det som hon säger. Övre tonåren.

Tillsammans med svägerskan och svågern bestämde vi i alla fall att ordna en överraskningsfest för henne i söndags. Vi har störst plats så det beslöts att den skulle gå av stapeln här. En överraskningsfest ska inte festföremålet veta om i förväg. Det innebär att denna så klart bestämmer något helt  annat i stället. Som tur var fick vi veta det och via birthday.se och diverse söksidor lyckades jag snoka rätt på telefonnumret till dem hon hade bestämt med, och fick dem att lämna återbud till henne. Svägerskan bjöd i stället hem svärmor på kaffe, och de skulle komma över till oss och säga hej bara. Fånigt egentligen, för så kortfattad har ingen i denna familjen varit någonsin, utom vid extrem tjurighet.

Tiden var satt till klockan fem, och vid fyra började de första ramla in. Fel besked på tiden och en hungrig baby. Så småningom var alla på plats, femton personer i ett åldersspann mellan två månader och åttiomånga år (dvs övre tonåren). Ändå saknades äldste sonen och svärdottern som firar försenad smekmånad med paraplydrinkar på Tobago, på lagom avstånd från snö och kyla. Jubilaren blev tillräckligt förvånad för att förstummas. Nästan hela la Famiglia på plats tillhör faktiskt ovanligheterna.

Med lite vilja och våld fick alla plats runt bordet, tvååringarna med lagom säkerhetsutrymme för skvättandets skull. Så länge de satt kvar alltså. Lilltjejen hade spanat in mina sparade barnböcker, och som nybliven storasyster har hon snabbt lärt sig att få pappas uppmärksamhet medan  lillbrorsan suger ut morsan. Hennes jämngamla nästkusin är mer tekniskt intresserad och krävde att få undersöka mikron och tvättmaskinen.

Fellini kan slänga sig i väggen, vår släkt slår det mesta i familjeväg.  Alla pratar. Högt och gärna. Ingen lyssnar. Det är lätt att urskilja vem som är ingift de senaste åren. Det är de som fortfarande sitter tyst och artigt och bara gapar.
Ena syskonbarnet hade en ny pojkvän med sig.  Det var  otroligt tappert av honom att komma första gången när hela stormtruppen samlas. Det  återstår att se om han vågar upprepa det, men han bedyrade att han tyckte det varit trevligt. En omskrivning för intressant etnologisk studie?

Min paella med svägerskans vin och därefter hennes tårta fick en strykande åtgång, så vi förmodar att det var uppskattat.

Så småningom åkte i alla fall alla hem och lugnet lade sig  igen. Utom för diskmaskinen. Den fick jobba skift.