Allting är relativt

I går morse skulle Mannen ner och träna, och tyckte att jag också behövde det. Jo, det kanske jag behövde, men tyckte att jag ännu mer behövde få lösa lördagskrysset i Sydsvenskan i lugn och ro. Alltså hänvisade jag till kvinnliga besvär, satte på en ny kanna te, och uppmuntrade honom att basta efteråt.  Han kom upp igen efter knappt två timmar. Glad som en speleman. En kvinna som var därnere och tränade hade nämligen frågat om han fyllt femtio ännu.  När jag påpekade att hon kanske också blivit av med sina glasögon tyckte Mannen att jag hängde upp mig på detaljer.

Han blev nämligen  av med sina glasögon  han var på konferens i Stockholm,  och var alltså tvungen att investera i ett par nya. Dessa hade han beställt hos en ny optiker på Toppengallerian i Höllviken, och vädret till trots fick vi ge oss ut med bilen för att hämta dem i går.

Medan han fick rattat in och justerat skänklarna hos optikern gick jag över gången in på Apoteket. Min hudkräm börjar ta slut, och vanligen tycker jag det svider lite att betala de hundralappar den kostar.  Men allting är relativt.
När jag besökte vårt gym en dag i veckan stannade jag till vid montern med de krämer de använder på SPA-avdelningen. Priserna  där fick mig definitivt att haja till. 3295:- för en burk ögonkräm.   Helt plötsligt framstod min vanliga kräm som ett kap, och jag slog till med en ny anti-skrynkel-version också. Nu  ser jag fram emot effekten.

Mannen talade under dagens lopp  sju gånger om för mig och en del andra  att hon på träningen inte trodde han fyllt femtio än, så det är kanske en god investering av mig att satsa på att bekämpa de egna rynkorna? Men jag får väl gömma burken för Mannen om han nu har börjat få idéer om att han ska se ut som fyrtio igen. Jag hörde förresten  ett radioprogram om att många män köper hemorojdsalva och smetar under ögonen för att bli av med påsarna. Undrar om någon har jämfört innehållet i sådan och de dyra ögonkrämerna?

I skolan pinar(?) jag  mina vux-elever på Engelska B med Jane Austens Pride & Prejudice och när jag såg på kvällens TV-tablå att Becoming Jane, baserad på hennes brev som ung, skulle gå på kvällen höll jag på att skicka ut ett mail till dem med uppmaningen att strunta i vin, vänner och sång och boka sig framför burken och Jane Austen istället. Som tur var gjorde jag det inte.
Ungefär vid andra reklamavbrottet tittade Mannen undrande på mig och frågade om jag var helt övertygad om att vi skulle se den. Det var jag. Fram till nästa reklamavbrott. Då sov jag, och förmodligen Mannen också eftersom han inte bytt kanal.

När jag vaknade igen hade  Elizabeth tagit över, vilket tog en stund för mig att fatta. Kostymfilm som kostymfilm.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Min tid delar jag mellan att undervisa, mestadels inom vuxenutbildningen, och fotokonst. Det händer också fortfarande att jag skriver en blogg då och då. ;-) I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Part of my time I teach, mostly adults, and the rest of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Tv-program, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s