Har du sett filmerna om Johan Falk? Med Jakob Eklund i titelrollen? Och hört hans repliker? Jag fixar inte att höra dem längre. Oavsett om Jakob Eklund må vara guldbaggenominerad ett antal gånger läser han varenda replik med exakt samma röstläge. Intonation noll. Raka motsatsen till den Svenske Kocken hos Mupparna.

– Nu kommer jag och skjuter dig.
– Nej, hon dör.
– Finns det mer kaffe kvar?

Det spelar ingen roll i vilken situation hans karaktär befinner sig, rösten är den samma. Sängkammarrösten.

– Ska vi ha sex? Här och nu?

Efter att ha hängt upp mig på det ett antal söndagskvällar framför TV:n har jag blivit hyfsat bra på att imitera honom. Och känna igen kopiorna.
En av dem som har precis samma tonläge är Hisstanten. Hon som talar om att nu är vi på
– Entréplan. Färd uppåt.
Eller
– Fjärde våningen, färd neråt.
Det måste var okänd syster Eklund som inte kom in på Scenskolan och måste försörja sig som hissröst i stället.

Mannen vägrar snart åka hiss med mig för att jag börjar prata likadant som Hisstanten varje gång vi kommer in i hissen. Den djupa sängkammarrösten utan variation. Inte för att han är rädd att jag ska göra någon Sharon Stone-version och utse honom till min egen Michael Douglas. Nej, han tycker bara jag är tjatig.

I gamla huset har vi Larmtanten som talar om när systemet är tillkopplat respektive frånkopplat. Henne är där mer klös i. Man kan  höra att detta är en kvinna med bestämda åsikter som utan att tveka drar igång med full röststyrka om man knappar in fel kod. Då hör dessutom halva kvarteret det.
Den nya Larmtanten håller lite lägre profil, än så länge.

Vi har åkt en del stadsbuss sedan vi flyttade in till Limhamn, och på bussarna finns en Hållplatstant som talar om var man är någonstans. Hållplatstanten är en rejäl Malmöitiska som på sin bästa skånska berättar att nästa stopp är Triangelen. Dit man också kan ta cykelen.

Det känns hemtamt och bra. Hållplatstanten skulle heller aldrig kalla fastlagsbullar för semlor.