När vi flyttade hit till lägenheten lämnade vi snöskyffeln kvar i huset. Ha! Sådant skulle vi slippa nu. Gator och gångar skottas av någon annan. Och visst är det så. Häromkvällen när jag var på väg till sängs hördes ett skrapande ljud nerifrån gatan. Det lät bekant, och jag var tvungen att hoppa i kängorna (det var innan det senaste snöfallet) och kliva ut och titta ner. Jodå. En mängd reflexklädda gubbar idogt jobbande med snöskrapor på alla gångar och uppfarter. Tänk neongula myror  så har du bilden klar.

Gångar och gator sköts alltså av någon annan. Men vi har dessutom en stor balkong utanför lägenheten.  Och dit kommer inga neongula myror med skyfflar. Men de hade behövts. De eller vår gamla snöskyffel.  Någon undrar kanske varför vi över huvud taget behöver kliva ut på balkongen nu. Det är knappast för att sätta sig i solstolen med en paraplydrink i alla fall. Men vi har ett litet förråd, där bl a nya frysskåpet står,  med ingång från just balkongen. För närvarande är de få metrarna mellan de två dörrarna täckta med minst 10 cm snö. Cirka 40 i drivorna – som måste passeras.
Mina sommarslöfsor (skånska för strandtofflor), som normalt fungerar för att komma ut i förrådet  är totalt värdelösa i sammanhanget. Mannens filttofflor likaså.
Det är stövlar som gäller. Några vadarstövlar eller over-knee-dito á la Pretty Woman äger jag inte, men behovet finns. För närvarande får det alltså bli vanliga stövlar med sjumilakliv mellan drivorna.

Jag har varit där ute och försökt skotta med sopskyffeln. Det gick inget vidare, och dessutom vet jag inte riktigt var jag ska göra av snön. Tror inte grannen en våning ner blir glad om jag hivar ner det på hans balkong som sticker ut under vår. Och tanken på att göra snöbollar och skicka längre ut känns jobbig.

Men, det är klart en idé;  snöbollskrig husen emellan.

Oskottat