I flera år har jag gått och gnällt på den gråa, blöta, skånska vintern. Med på sin höjd en – två dagar frost och snö. Dagar då jag vaknat av tystnaden som snötäcket skänkt, skyndat upp och hoppat i kläderna, fångat kameran i flykten och rusat ut för att hinna få några vinterbilder innan snön slaskat bort igen.

Och vad har hänt denna vinter? Jo, i december är det en stor miljökonferens i Köpenhamn där man förtvivlat försöker diskutera fram en lösning på hur man ska stoppa den globala uppvärmningen. Världens ledare lyckas inte komma till något beslut eller avtal och alla våndas.

Det är då det händer. Någon högre (???) makt med tilltalande sinne för humor tröttnar på mänsklighetens tjafs.
Vill de inte ha varmt så stänger jag väl av värmen ett tag så de får kyla ner sig.
Sagt och gjort. Ner med termostaten i botten.

Se hur folk som har möjlighet står på huvudet i lådor, förråd och reabackar för att hitta varma kläder och skor. Se hur barnen förvånat konstaterar att pulkan glider bättre på snö än sand. Se hur hundarna skäms i sina rutiga eller prickiga vinterkappor och försöker få bort isen mellan sina tassar. Eller hur bilisterna försöker skrapa sina rutor med degskrapor samtidigt som de funderar på om det är lönt att byta till vinterdäck. (Nu är jag i Skåne, där det faktiskt finns de som tycker att man kan köra på vinterväglag med sommardäck. Åtminstone ett par veckor, för längre kan det ju inte vara, vintereländet).

Makten  – eller  maktinnan – tittar  på och skrockar förtjust. Riktigt intressant det här. Låter kylan fortsätta råda ett tag till. En riktig vinter, en sådan man kallade vargavinter förr.

Vargarna gläds  ett tag, innan de inser att en stor del av dem  av ödets ironi blivit lovligt byte.
– Pang, du är död.  Och du, och du, och du. Vargarnas tid. Eller vargjägarnas.
Några brunstiga vargynglingar blir så till sig i skinnet att de tuggar sig ur sitt hägn i Skånes djurpark. Mer än en gång.
– Pang, du är död.  Och du, och du, och du. Vargarnas tid. Igen.

De nya svenskarna reagerar olika. En del jublar för att äntligen få uppleva snö. Gör snöänglar och lyktor och tycker kylan är pikant. Andra huttrar och fryser, tycker det är alldeles för mörkt och kallt och längtar till sina gamla hemländer i solen.

I min fördomsfullhet trodde jag att enbart Miss Russia, Miss Ukraina o Mr Canada skulle uppenbara sig i skolan idag. Men fick tji. Nästan alla kom. Okej, några av Thai-missarna och mr Turkiet kved, men ändå.

Och faktiskt. Det är bättre så här. Med kall, klar luft. Ljus från både markens snötäcke och i bästa fall solen. Kängorna är nästan rena när man kommer in. Is och snö går att borsta av till skillnad från slask.

Jag drar ner mössan över öronen och säger som grisen:  Det är bättre att ha det glatt på hal is, än att gå i dynga och sörja.

Frusna vågor