Jag ser mig själv som opolitisk med ovanan att rösta blankt.
Min uppväxt kantades av en pappa som aldrig talade om vad han röstade på och en mamma som var hängiven socialdemokrat och gjorde sitt bästa för att skrämma mig med Högerspöket.

Någon gång på högstadiet gick jag,  som så många andra i Malmö, med i MUF (Moderata ungdomsförbundet) helt utan någon politisk ambition, utan bara för att komma in på deras häftiga fester. Jepp, de körde samma race redan då. När det började trilla ner brev märkta med MUF i brevlådan grät min mamma, och sa att jag på inga villkor fick berätta för morfar. Det skulle ta livet av honom.
Han dog ändå, flera år senare, så nu kan jag väl få komma ut?

Ganska snart upptäckte jag andra nöjen än MUFs fester, men stod säkert kvar ett bra tag i deras register. Detta är alltså hela min politiska karriär fram tills dags datum.

I veckan har det varit partiledardebatt. Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin möttes.

Oavsett min opolitiskhet har jag väldigt svårt för Mona Sahlin som person, och håller till fullo med dem som tycker att hon borde stannat i Barbie-klubben.
Det funkar inte att först ljuga och sedan skylla på att man har haft för mycket att göra när man handlar privata Toblerone för sitt jobbe-kort.
Det är ett hån mot alla småbarnsmammor som dubbelarbetar – utan att ha anställd sekreterarservice –  och lyckas hålla ordning på sin ekonomi samtidigt. Och knappast någon bra merit för en eventuell regeringschef. Att hon även uttalat lysande idéer om att vi ska använda fler romska ord i svenskan får inte heller hennes stjärna att lysa klarare i mina  ögon. Lika lite som att hon vid något tillfälle tog på sig huvudduk, hijab, för att smälta in vid något besök.
För inte  är  det väl  för att fjäska till sig röster hon vill visa våra nya svenskar hur himla gärna hon anpassar sig??

Efter att under åren ha läst Alfons Åberg för tre barn kan jag  inte annat än att se likheten mellan honom och Reinfeldt.

Alfons som liten...

...och stor??

Och med en så klok pappa och farmor som Lill-Alfons har, måste ju Stor-Alfons vinna poäng. Eller?

Eventuella förbud mot att bära heltäckande slöjor som burka och niqab kom upp i debatten mellan Sahlin och Reinfeldt. Reinfeldt ansåg att de är ett uttryck för kvinnoförtryck, men beslöt sig även han för att man inte skulle lagstifta mot det.

Jag kan bara hålla med Reinfeldt om att det är ett uttryck för kvinnoförtryck. Män bestämmer, med hänvisning till religionen, att kvinnor ska dölja sin uppenbarelse för att inte hetsa upp karlarna. Det är det samma som att idiotförklara männen.
Duscha kallt eller tänk på snöskottning så går det över. Jag lovar.
När det gäller huvudduken, (slöja, huckle, hijab) kan man se den dels som en burka light för de män  som går i spinn på hår  (Släpa-hem-till-grottan-typen?),  – alltså en religiös sak – dels som en modeaccesoar.  Jag känner kvinnor som är lika noga med att matcha sina sjalar med övrig klädsel som jag är med handväskor.

Lagstifta eller inte, men jag är vill kunna se vem det är jag träffar, oavsett om det är i min roll som lärare,  som passagerare på en buss,  patient inom vården eller som kund i en affär  eller på banken. Det är lika svårt att kommunicera med någon i rånarluva som i burka eller niqab.

Debatten har rullat vidare. I går, lördag,  hade  DN en stor artikel i ämnet. Där står bl a att det i Danmark uppskattas finnas ca 200 kvinnor som bär niqab, varav nästan hälften är danskor som konverterat till islam. Förmodat av fri vilja, och parallellen dras till trots. Trots som i 2½- eller 6-årstrots.
Dessa kvinnor liknas vid punkare som genom sin subkultur vill ta avstånd från samhället.
Intressant! Jag tänker osökt på Marjaneh Baktiaris bok Kalla det vad  fan du vill, där hon på underbart humoristiskt sätt beskriver en ung iransk flickas uppväxt i Sverige. Bl a tar hon i trots på sig slöja enbart för att reta upp sin morfar(?).
(Någon har lånat boken så jag kan inte kolla exakt. Känner du dig skyldig så lämna tillbaks den! )
Är det trots så kan man  hoppas att det går över. Man ser ju inte så många punkare som är 50+.

Visst, det finns dagar när även jag har lust att dra något gammalt över mig,  men det är varken pga religion, trots eller för att Mannen inte kan sansa sig.

På tal om böcker har jag nyss läst Nadeem Aslams Den förspillda vakan.  Den utspelar sig i Afghanistan och grep mig oerhört. Aslam, född i Pakistan, men numera bosatt i England, har fått kritik från både öst och väst för att smutskasta på båda hållen. Det ser han själv som ett tecken på att han kommit nära sanningen. Läs gärna boken. Den är recenserad på http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/nadeem-aslam-den-forspillda-vakan-1.979076

I DN’s lördagsartikel nämns också att integrationsminister Nyamko Sabuni tydligen kan tänka sig att lagstifta mot att bära slöja i skolan. Kan det ses som signifikant att hon, som utlandsfödd,  är den enda som är tillräckligt politiskt inkorrekt för detta?
Ändå har vi svenskar faktiskt been there, done that med att kvinnor inte fick visa håret. Men det var många sekler sedan vi lämnade det bakom oss, och började läsa Bibeln på ett annat sätt.

Någon kan tycka att det är  slående att reaktionerna aldrig blir så starka och utbredda som när de vänder sig mot personer med ursprung i Mellanöstern.
Kvinnoförtrycket/utnyttjandet av kvinnor har många ansikten. Så vitt jag vet är reaktionerna lika starka när det gäller t ex kvinnlig omskärelse,  prostitution eller trafficking som inte har sitt centrum i Mellanöstern.

Även Anna Anka med sitt europeiska ursprung har fått fart på ett antal feminister.  Hennes ”glamorösa” liv går ju också ut på att tillfredställa mannen, även om hon knappast har burka.

Hon har också valt själv…