Kan man verkligen bli det, så här när alla helger och festligehter avlöst varandra? Även om man har två och en halv veckas jullov? Jepp, det kan man. Jag kan i alla fall. Och det beror på hibiki.

Var det någon som googlade på hibiki? Och blev övertygad om att jag trattat i mig japansk whisky? Sorry, men den enda whisky jag uppskattar är Jamesson, och det är i ytterst måttliga mängder.

Nej, den hibiki som jag råkat ut för är i och för sig japansk den också, men inom genren SPA. Just det, jag har besökt vårt SPA här i påfågelshuset. Eftersom inte alla delar var färdiga vid inflyttningen fick vi boende som muta/julklapp en fri behandling och några till halva priset som plåster på såren. Jag älskar att bli ompysslad, och beställde tid till det som varade längst, två timmar, och det var just hibikin.

”En Japansk helkroppsbehandling som balanserar kroppsrytmen med din andning. I behandlingen ingår en mjukgörande kroppspeeling , ammamassage och varma handdukar. Ammamassage är en klassisk japansk massage som utvecklats med bevisad effekt såsom firming och anti-age. Massagen hjälper mot stress, stimulerar lymf- och blodcirkulationen samt ger energiflöde. Har även avslappnande effekt på musklerna.”

Det lät onekligen frestande. Priset var enligt prislistan dessutom så högt att det är mycket tveksamt om jag testat och betalat ur egen ficka.

Vid ingången möttes jag av Sacha, en av de näpna ”luciakandidaterna” som visats upp tidigare. Hon räckte fram båda sina händer och jag mötte med en. Goddag-goddag, ungefär.  Jag är lite skeptiskt mot allt för översvallande välkomnande av okända. Å andra sidan är det ingen som känner mig som blir såå himla glad när jag kommer, så jag borde kanske tänka om.

Hon visade in mig i behandlingsrummet och var jag kunde hänga av mina kläder. Om det kändes bekvämt för mig var det bra om jag bara behöll trosorna på. Om jag ville kunde jag få låna engångsdito av henne.  Av ohejdad vana brukar jag alltid ha trosor på mig, men funderade lite på hur vanligt det är att folk går utan.

På grund av det kalla vädret var jag duktigt påpälsad och när jag skalat av jackan hissar Sacha upp en filt och håller som en ridå framför sig själv.  Bakom den hör jag hennes väna röst be mig tala om när jag ligger på magen på britsen. Det var alltså av ren finkänslighet som hon skymde sin egen utsikt.
Mannen grymtade något när jag berättade det, men han tystnade av självbevarelsedrift när han fick onda ögat av mig. Han ska dessutom på samma behandling själv på fredag och vågar väl inte utmana ödet allt för mycket, innan han vet hur mycket hon blundar då.

Sedan satte två timmars total njutning i gång, med peeling, varma handdukar, massage, etc. Inte den hårda knådande massagen, utan en lättare version som var mycket avslappnande.

Allting har ju ett slut, tyvärr även denna behandling. Terapeuten försvann bakom sin filtridå igen medan jag klädde på mig. Jag tar tillbaks alla tidigare kommentarer som kunde verka ironiska om dessa tjejer. Åtminstone den där kunde sin sak. Jag har varit ett leende sedan jag kom därifrån.
Och funderar på om – och i så fall hur ofta – jag har råd att unna mig en sådan lyx framöver? Kan man ta upp det som ett primärt behov i löneförhandlingarna? Ge mig påökt så det räcker  till en sån här behandling i månaden, och jag lovar att utan en enda sur min eller spydig kommentar leva upp till alla policyregler, rätta dubbla mängden nationella prov, och skriva mitt individuella styrkort.

Nja, kanske inte det sista, eftersom det ska göras redan i morgon och jag känner hur leendet stelnar vid blotta tanken.