En av glassigheterna som ingår i vår månadsavgift är tillträde till loungen i huvudbyggnaden. Dit styrde vi stegen i går kväll för att ta ett glas vin före maten.

Här har man inte ”Husets vin”, nänä, istället har man ”Lounge-vinet” för ett  överkomligt pris per glas. Det röda är en Malbec och det vita en Chardonnay.

Det satt cirka tio personer, samtliga boende,  runt baren när vi kom. Vi sänkte alldeles klart medelåldern.  Där var en majoritet av kvinnor, och flertalet hade piffat upp sig synbart. Är det lördag så är det. I högtalarsystemet spelades lagom musik som få kunde störas av. På biografen skulle visas en konsert med Nat King Cole, och en grupp skulle självklart se och höra den.
Övriga hade siktet inställt på ”Stjärnorna på slottet” på sina TV-apparater i stället. Björn Ranelid har ju nästan blivit en snackis i klass med Anna Anka, och ventilerades friskt.
Sorry Björn, men du har inte gått hem hos detta tantgäng. Damer i den åldern har inte mycket till övers för gnällspikar. Det är mer karlakarlar som John Wayne som gäller.  Fåne var nog det vänligaste omdömet som fälldes.

När diskussionen gick över till  fru Anka slutade jag lyssna. Jag kan inte annat än att tycka att det är lyteskomik att sända henne. Och lyteskomik gillar jag inte. Ranelid är ett gränsfall.

En vass dam med mörka glasögon i klass med Stevie Wonders eller Andrea Boccelis frågade en annan kvinna om kvinnan bredvid var hennes dotter. Det var hon inte. Ålderskillnaden dem emellan var marginell. Hon som antogs vara modern tyckte inte alls det var roligt. Det gjorde däremot den förmodade dottern. Och ”moderns” man.  Att döma av blickarna han fick av sin lagvigda är det inget konstigt om hans dödsruna står i tidningen i morgon…

Vår receptionen är ständigt bemannad av någon ung fräsch person i strikt klädsel. Gårdagens tjänstgörande var en kille i 25-årsåldern. I receptionistens uppgifter ingår även att servera dricka till törstiga gäster. När han serverade någon ett glas vin började Måns Zelmerlövs Cara Mia ljuda i högtalarna och ett ljus tändes i många av de äldre damernas ögon.
– Oh, hör ni! Det är MÅNS som sjunger!
Flera började klämma i refrängen med mer eller mindre spruckna röster. En av damerna som var klar spekulant på titeln Leading Lady fick samtidigt syn på den unge receptionisten.
– Du, du är ju lika ung som Måns, kan inte du sjunga lite också?
Killen såg lätt skärrad ut.
– Ja, och dansa för oss, fyllde Second Leading Lady i.

Av någon konstig (?) anledning drog han sig snabbt tillbaka. Det är bara att konstatera att Måns Zelmerlöv får högre poäng än Björn Ranelid.