Självmordsbenägen azalea

Som jag skrev innan förärades jag en praktfull azalea av vår granne strax före jul. Tillsammans med stränga förhållningsregler om hur jag skulle sköta den.

Varje gång vi har träffats i trapphuset sedan dess har han frågat hur den mår, azalean. De första dagarna ( t o m annandagen i alla fall) kunde jag med rent samvete svara att den levde och frodades. Och låta honom snegla in över min axel för att själv försäkra sig om att så var fallet.

Sedan har det tyvärr visat sig att plantan var en typiskt julblomma. Röd och väldigt säsongsbetonad. Den började nämligen tappa bladen i allt snabbare takt, trots att den sänktes ner i vatten varannan dag, inte stod i närheten av något element men däremot ljust  och dessutom önskades God Jul varje gång jag passerade. Inte har det hjälpt. När jag möter grannen i trappen nu, öppnar jag bara dörren så att jag nätt och jämt kan slinka in. Ut går jag inte om jag ser honom i titthålet. Skulle det misslyckas blåser jag upp mig så mycket det går för att skydda för insikt.

I går var det en nära-döden- upplevelse för min röda vän. Den fick alla livsuppehållande åtgärder jag kunde ge den. HLR och KBT nerplockat på basal nivå. Det mest synbara resultatet var en snitslad bana av fallna blad från köksbänken till akuten, dvs tvättrummet. Mer att plocka upp än ner alltså.

Något vissen

Som synes hade det ingen större effekt.

Nu är jag normalt inte helt värdelös på att sköta blommor. Jag köpte t ex själv en stor vit azalea på stam en vecka innan den ledsna kusinen flyttade in. Och den har inte tappat ett blad, till svärmors stora förvåning.

Mannen följer med spänning mina försök att hindra den rödas självmordsförsök.  Oddsen är inte på min sida.
Idag frågade han om jag inte skulle köpa en ny och smyga förbi för att kunna bjuda in farbror Granne och visa upp i morgon. Icke. Min envishet är större än så.

Dessutom antyder Mannen att om jag lagt ner samma omsorg på växtligheten i vårt gamla hem hade det varit en mönsterträdgård.

Bara för kännedom kan jag tala om att vårelden som hänger kvar i krukan där är full av knoppar.
Förmodligen för att den sluppit min omvårdnad en månad.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i I-landsproblem, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Självmordsbenägen azalea

  1. Ein Bysbo skriver:

    Aj, aj, där hamnade du lite i klämma. Tänk om grannen inser faktum och säger upp bekantskapen. Bäst att du funderar ut en plan B!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s