Nu har jag gjort det. För fjärde gången i mitt liv och för fjärde gången med Mannen. Flyttat alltså.

Efter uppväxtens tjugo år i en tvåa i stjärnhusen, ytterligare tre år i en liknande tvåa, men vid lärarhögskolan, nio år i Bjärred och tjugotre i Falsterbo har vi nu hamnat i en alldeles fantastisk lägenhet i – f’låt på –  Limhamn.

Stora flyttdagen var i fredags. Eftersom vi inte skulle få nycklarna förrän sent på eftermiddagen och i princip allt var packat jobbade jag på förmiddagen. Jag brukar aldrig komma från skolan när jag ska, så mitt samvete var rent som snö när jag planerade att köra hem direkt efter min sista lektion klockan 12.00. 
Först kom ett mail från lill-chefen att det skulle vara möte med sfi och arbetsförmedlingen kl. 13.00. Trots att det lackar mot jul tror jag inte ett ögonblick  på vare sig AF eller Tomten och lämnade kallt återbud.  Sedan visar det sig att det nationella provet i engelska som mina vuxenelever skulle skriva kunde pågå ända till 12.15. Skolverket blir minst sagt kinkiga om inte deras kriterier uppfylls så det var bara att rätta in sig i ledet, med övertygelsen att mina smarta elever ändå inte behövde utnyttja hela tiden. Det behövde de inte heller. Ingen förutom en. En riktigt vuxen man, mycket sympatisk och som har fullständigt klart för sig var skåpet ska stå. När klockan passerade tolv och hans penna inte raspat pappret på en bra stund påminde jag, helt enligt statuterna, om att det var tio minuter kvar av provtiden. Jodå, det visst han, men han tyckte om att ta tid på sig och göra det ordentligt. Helt rätt och riktigt, det var bara att  le och  hålla med.

Strax före ett sladdade jag iallafall in där hemma, efter ett snabbstopp på apoteket för att köpa ryggplåster till Mannen. En flyttning är inte bra för klena ryggar! Som väl var hade dottern och hennes sambo varit där och hjälpt till att fylla släpet med flyttlådor.
Microlunch, städa mot dörren och så fylla min lilla bil också. Tavlor och lampor var jag betrodd med. Bland lamporna finns en drygt metern hög golvlampa av rispapper. Den bar Mannen ut och lade i min baklucka – sätena var fällda. Efter kom jag med några tavlor som jag lutade mot bilen, lyfte ut lampan och lade tavlorna på botten. In och hämta fler tavlor, bara för att upptäcka att Mannen lagt in lampan igen. Det upprepades tills alla tavlorna var stuvade. Då tryckte jag själv in rispapperslampan överst och klämde igen luckan. Lampan höll, om någon undrar.

Sedan kom flyttgubbarna. Det är lite med flyttgubbar som med mattanter, de lever inte upp till sitt namn, de är alldeles för unga och piffiga nu för tiden! En knöfull lastbil senare kör de iväg, och jag efter med min småfranska. Mannen hade åkt först med släpet.
När flyttgubbarna ställt upp bilen utanför porten till vårt nya hem kom en dam på första våningen och tutade uppfodrande. De blockerade hennes plats. Det fanns platser lediga som inte var blockerade och det är inte så många som flyttat in än så egentligen borde det inte vara så stor deal, men jo. Rätt ska vara rätt. Det var bara att fick hissa upp rampen och flytta bilen några meter. Jag råkade höra vad flyttgubbarna sade om det hela och deras kommentarer om henne var inte nådiga, inte ens en sen fredageftermiddag.

Långt om länge var alla möbler och nästan 80 flyttlådor på plats i lägenheten. Det är en så fantastisk lägenhet med stora ytor och enorm utsikt över såväl Malmö som Sundet och slätten. De som varit här hittills har nästan mangrant försvunnit ut på balkongen och bara gapat.
Svågern och svägerskan var på plats och hjälpte till att packa upp första omgången lådor, sånt där man måste ha i köket. Äta bör man, annars dör man. Och så sängen förstås. Den är nästan det viktigaste.
När vi tyckte vi hade läget något så när under kontroll gick vi ner till restaurangen som finns i anslutning till stället. Buffé och musikunderhållning av ett riktigt bra band i soul/jazz/visgenren. Några av pantertanterna vi träffat innan var på plats och hälsade oss välkomna.

Vi sov väldigt gott första natten. Lite problem  bara när jag vaknade och behövde gå på toa. Utsikten igen. Jag fastnade och stod bara och tittade och gapade. Vår gamla utsikt var väldigt grön, huset låg liksom i en glänta. Väldigt vackert, men knappast någon panoramavy.

Lördag morgon, frukost, men var fanns besticken? Vi hittade några äggskedar och de fick duga till yoghurten också. Ett antal lådor packades upp, upphämtning av äldste sonen, inköpsrunda till Maxi och Ikea, samt en ny släptursvända till Falsterbo för att hämta trädgårdsmöblerna. Sonens ihärdiga legobyggande som liten hade gett resultat – han fick ihop fåtöljerna från IKEA snabbare än vi kunnat drömma om.
Skrivbordet fick däremot vänta att skruvas ihop. Vi hittade inte var Mannen packat ner skruvarna (idag, i nästan sista lådan låg de , men då hittade vi inte tvärstagen som packades upp igår).
Vi hade fortfarande inte hittat besticken, så det blev pinnar till maten igår. Kan kineserna kan vi!
Så där fram mot ett på natten, när sonen åkt hem, stupade vi.

I morse kom två stora rovfåglar och seglade majestätiskt utanför fönstret. Jag rusade efter kameran och de försvann såklart. Om jag ska lyckas plåta en pippi ska den helst vara stendöd, annars blir det mest som Kalle Ankas fotografiska expedition, Kom tillbaks din bofink!  Mannen påpekade att vi ska bo här, jag är inte på tillfälligt besök, de där fåglarna (Falkar?? Måste lära mig skilja på fiskmåsar och annat) också bor här, fast nere i kalkbrottet. Det är alltså inte bråttom att fånga dem på bild. Å andra sidan känns det konstigt att tänka sig att det ska bli vardagsmat.
Senare på dagen bjöd svärmor barn och barnbarn  på brunch på lokal, och resten av dagen har vi packat upp så svetten lackat.
Det är knappt jag tror det är sant, men nästan alla lådor är tömda och hopvikta för retur till flyttfirman. Det som är kvar i lådor är sommarkläder, sådant som ska in i förvaringsmöbeln som IKEA levererar på tisdag samt  allt runt mitt skrivbord, som fortfarande saknar stag. Förmodligen ligger de väl undanstoppade på något fullkomligt ologiskt ställe och dyker upp om ett år eller två. Det blir nog att investera i nya i morgon. Då är jag dessutom flyttledig!

Just nu är Mannen nere och tittar på någon spansk fotboll (och så skriker alla rätt ut om jag är fullständigt korkad eller!?) på bioduk, själv är jag fullständigt nöjd med att titta på utsikten, fortfarande mätt efter brunchen.

Dessutom har jag flyttat till lägenhet på riktigt, för jag har fått en arg lapp i A3-format på min bilruta om att jag stod på någon annans plats på en i övrigt tom P-plats. Första maskinen tvätt har  också snurrat klart, och det är väl tur att vi har egen tvättmskin annars hade nog lapparna regnat som konfetti där med!