Nu är den borta. Tanden som bråkat med mig i snart två år. Som borrats upp av två tandläkare, rensats av två och rotfyllts av en. Och som orsakat jämmer och elände och en envis huvudvärk.

Efter att min nye tandläkare rensade och fyllde den i slutet av sommaren var den riktigt snäll ett tag, och huvudvärken försvann. För några veckor sedan började det spänna igen, tanden ömmade och i Prag gjorde det riktigt ont, både  i tand och huvud. En liten fistel (som en finne fast i tandköttet ovanför tanden) brast och det lättade tillfälligt. Högst tillfälligt, och i torsdags ringde jag och fick en tid tills i morse.
Nu kände jag mig, trots att jag visste vad som väntade,  ganska lugn i den sammetsögdes och den blondas våld. En massiv bedövning och så satt tanden bokstavligt talat som i ett skruvstäd innan den med ett knakande lämnade sin värdkropp (dvs mig) och tandläkaren undrade om jag inte behövde andas snart. Jag var fullt upptagen med att hålla balansen med enbart hälar och nacke i stolen, resten av mig var i en båge…

Ett minne blott

Som jag nog skrivit  tidigare har jag ingen som helst stolthet hos tandläkaren utan ville ha tanden med mig till Tandfen. OK, han tittade lite konstigt på mig, men det bjuder jag på. Och Tandfen har en fet faktura att betala. Närmre 9 000 i samlade tandläkarräkningar. Ett antal läkarbesök pga huvudvärken som slutligen lokaliserades till tanden. Avrundas till ett fribelopp, 900:-. En skvätt för sveda och värk, så käraste lilla Tandfe, vi säger tio lappar jämnt.. Då kan du få använda tanden som berlock i en kedja om halsen till Halloween.

Och endast kontant betalning, tack!