Flyttlådorna börjar fyllas allt eftersom, och fler och fler saker har hamnat utanför. En del för direkt förpassning till soptippen, stackars grejer, en del kan förhoppningsvis komma någon annan till glädje och hamnar antingen i Lions eller Myrornas container eller annonseras ut på Blocket, alternativt auktioneras ut på Tradera eller Lauritz.

Under helgen lade jag ut en hel del på Blocket med skiftande resultat.  Det där med att prissätta saker man själv inte vill ha är svårt.

Ta t ex min första gamla kamera, en Kodak Brownie som jag trodde betingade ett högt samlarvärde och glatt gick ut med 500:-. Ganska snabbt kom ett bud på 50:- som jag bara fnös åt. När jag mailade killen två veckor senare fnös han tillbaks, han hade köpt en annan. Skam för den som ger sig. Jag sänkte priset till 90:- och fick den såld, tillsammans med en gammal systemkamera för 300:-.  I söndags lade jag ut en annan gammal systemare, också den för 300, och blev fullständigt nerringd. Den såldes utan prut till Luleå på första samtalet, och när jag svarat på 15 samtal till inom en timme insåg jag att priset nog hade varit lågt. Grattis Luleå! Trots att jag plockade bort annonsen direkt fortsatte folk att ringa flera timmar efteråt.

En annan sak jag lade ut var vår gamla VHS videokamera med kringutrustning som laddare, sladdar, etc. Ett skambud kom in. Det nappar jag nog på i morgon om ingen annan hör av sig. Har vi inte använt kameran  sedan vi var och knackade på berlinmuren 1990 (ett historisk filmdokument med oss själva i huvudrollen som dottern spelade över med Baywatch – snacka om kulturrån) klarar vi av att skiljas från den. Även för ett lågt belopp.

I ett skåp stod några koppar med julmotiv och dammade. De var en julklapp från en numera avliden äldre vän till familjen. Fin stämpel i botten, men aldrig använda. In med dem på blocket, 50 kronor styck eller 120 för tre. Det gick också undan. Ett tips till dig som tänker sälja är att om telefonen börjar ringa direkt så är priset för lågt. Höj det snabbt innan du lovat bort grejerna!
Nu lovade jag i alla fall bort kopparna till en dam i grannbyn som skulle hämta dem idag. Hon lät så förtroendeingivande att jag höll dem till henne, men garderade mig för säkerhets skull med tvåan och trean på tråden. Hon kom också, precis som hon skulle idag, och köpte ytterligare en annan kopp jag dammat av.

Men jag åkte mer eller mindre på en utskällning i telefonen i går, av en kvinna från Göteborg som också ville ha julkopparna. Inte för att jag glömt ta bort dem från Blocket, utan för att jag sålt dem för billigt.
-E du dum eller?
– Ursäkta???
– Fattar dö inte att dö kunne fått 500 kronor stöck för dem på Tradera?
Nä, det fattade jag inte. Är liksom lite nybörjare på det här.  Och dum? Det överlåter jag åt andra att bedöma, däremot blir jag lätt irriterad, för att inte säga förbaskad när någon okänd människa ringer upp och upplyser mig om det. Hon ska aldrig få köpa en pinal av mig!

Det fick i alla fall den effekten att jag lagt in mina gamla  förstadagsbrev på Tradera och ser fram emot hur budgivningen ska rusa i höjden.  De där kuverten jag fick av en rar morbror i födelsepresent som liten ambitiös filatelist. De som hamnade i samma hög som kaffeskedarna i silver.
Presenthögen som öppnades sist av allt.  Innehållet var ju känt.