IKEA Svågertorp

Flyttningen  närmar sig hastigt och långt om länge har jag fått Mannen att inse att en del möbler behöver bytas ut. I ett stort sammanhängande kök/matplats/rum passar det bättre med andra möbler än de som nu står väl skilda från varandra i olika rum.
T ex kan vi bara ha ett matbord och där har meningarna gått isär om vad som kommer att passa bäst, det vita ovala köksbordet eller det stora rektangulära ekbordet i rummet. Efter en del kvinnlig  list och lobbyverksamhet  tror nu Mannen att han har fått som han vill. Själv är jag ganska belåten med att det blir det vita som jag beslöt för ett halvår sedan.

Det för med sig att vitrinskåpet som Mannen ropade in på auktion för några år sedan snart ska gå under klubban igen. I stället ska det flytta in nya förvaringsmöbler i svart högglans, krom och glas.

Vi hade tidigare bestämt oss för två Eketorp-soffor från IKEA, men det visade sig att tyget vi ville ha hade utgått så vi började vela. Nu blev det i stället en helt annan stor svängd sak från en annan affär. Det i sin tur gjorde att jag bestämde oss för att det inte heller skulle vara Eketorp-fåtöljerna, utan  några svängda historier med svart sadelgjord och fotpall.

Barpallarna till köksön var vi överens om från början, så där fick Mannen tro att det var han som fick bestämma helt och hållet själv. Utan diskussion. Alltså har jag ett val tillgodo framöver.

Allt detta planerade möblerande och inredande gjorde att vi hamnade på Svågertorp i södra Malmö.  Vi började raiden på Ilva, ett annat möbelvaruhus, men hittade inget som var rikigt riktigt det vi (läs jag) ville ha.
IKEA öppnade sitt nya varuhus  i veckan, och efter en blick på trafiken bestämde vi oss för att gå dit istället. Om jag uttrycker det milt, så var vi inte själv där.

Det bara kryllade av folk, myllrade som en myrstack i söder. Danskarna verkade nästan vara i majoritet. Ibland undrar jag om de evakuerat Köpenhamn. I och för sig stod det i tidningen idag att köpenhamnsborna köper skyddsvästar för att våga gå ut pga all skottlossning på andra sidan Sundet.  Ett litet tips till herr Kamprad, han får det gratis för att han envisas med att sälja varm korv eller mjukglass för det facila priset av en femma;  börja sälja skyddsvästar på Ikea.    Med den danska anstormningen  och med tanke på att det skjuts en hel del i  i Malmö också blir Skyddsvästen Rambo, Familypris 199 sek en given succé.

Vi kom i alla fall in på varuhuset och började följa den snitslade banan runt. Eller föstes är kanske närmare sanningen. Det var varmt och jag började bli svettig och törstig. Och undrade på vilket håll utgången låg. Det finns så klart skyltar och pilar mot både restaurang och utgång, men så fort man fösts ett antal meter i den riktiningen pekar en ny skylt åt ett annat jäkla håll.
Törstig.  Svettig. Och i vilken riktning går vi? Soffor. Soffor. Informationsdisk. Stå i kö för att ändra vår tidigare beställning av Eketorp. Föses vidare. Ger upp. Ringer hit  sedan i stället. Hur fasen kommer man ut? Högtalarröst som meddelar att restaurangen är full, istället hänvisar de till serveringstält på parkeringen. LÅT MIG KOMMA DIT! NU!! Jag brukar inte få panik om jag inte  a)  jagas av getingar, b) tvingas upp på höga höjder, c)  var jag har mina barn (25, 30, 0ch 32 år), d) åker som passagerare till allt för hurtiga bilchaufförer e) åker  båt som är mindre än de gamla Dragörfärjorna eller f) kläms ihop i en folkmassa alternativt hiss.
För det mesta är jag väldigt lugn och fin med andra ord.
Men nu växte paniken i takt med att jag inte kunde hitta ut tillräckligt fort och att det hela tiden var några hundra människor i runt mig som knuffade på åt alla håll.
Till slut kom vi ut,  jag genomsvettig, hyperventilerande och med en skyhög puls. Det är första gången i mitt liv jag besökt  IKEA utan att ens köpa värmeljus eller servetter. Det hade jag inte gjort i Dantes Inferno heller.

Det blev en varm korv utanför, och sedan lockades vi till serveringstältet typ Oktoberfest av erbjudandet om en kopp kaffe och kanelsnäcka för 7,00 kr. Där var ju inte så vansinnigt mycket folk i kön. Eftersom jag betalade blir  det Mannens nota nästa gång vi är på lokal. Det gäller att välja tillfällena.

Kaffet smakade utmärkt och det fattades det bara en tysk bumpa-bumpaorkester i Lederhosen för att det skulle vara komplett.

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Min tid delar jag mellan att undervisa, mestadels inom vuxenutbildningen, och fotokonst. Det händer också fortfarande att jag skriver en blogg då och då. ;-) I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Part of my time I teach, mostly adults, and the rest of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i inredning, Uncategorized, Vardagsliv. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s