Skolpersonal på vift

…eller på drift?

Vi var fem stycken från min arbetsplats som åkte till Stockholm på ett symposium om svenska som andraspråk. Tre undervisande lärare, en lillchef och en syvare. Avfärd tidigt, tidigt från Sturup. Tre av oss delade bil dit, den fjärde var redan där och den femte kom strax efteråt.

Det var bara att inse att vi hade lite olika utstyrsel. Den ena kollegan, en klok kvinna med rötterna i Värmland, hade kollat väderrapporten och tagit fram vinterjackan med kapuschong, en annan hade garderat sig med många lager i olika längd och ett antal väskor kors och tvärs i olika remmar, en kom i blommig sommarklänning, liten kofta och stora solglasögon och meddelade att hon aldrig frös, lillchefen med bakhuvudet  i ett värmande  jätteplåster efter något ingrepp och jag själv med vantar och halsduk nedstoppade i ryggsäcken.

Så var det säkerhetskontrollen. Först genom var jag. Det pep och vakten kände över mig. Inget som inte skulle vara där (förutom några kilo för mycket, men det sade hon inget om). Däremot frågade de om jag hade någon spray i väskan, och det hade jag. En liiiten flaska bara. OK, men nästa gång skulle jag ta upp den i förväg så de kunde se vad det var direkt.
Värmland hade sin vattenflaska, och den beslagstogs.
När nästa bag skulle igenom blev det tvärstopp. EN KNIV!! Men med en självsäkerhet värdig Miss Piggy talade vår syvare om att det faktiskt var hennes mans fiskekniv som legat kvar i bagen. Det blev alltså en väska som skickades som bagage och fick hämtas vid bandet i Stockholm.

Framme i Stockholm, efter uthämtad fiskeväska, väntade en stortaxi som tog oss till universitetet. Det var en chaufför med inbillad simultanförmåga som SMS:ade samtidigt som han körde och frukosten låg på lur i svalget för en retur i baksätet. Usch!

Kvinnodominansen var nästan total på konferensen, knappt överträffad av den som brukar vara på särvuxkonferenserna.  Varför hamnar så många kvinnliga lärare på Sfi och särvux???
Fredagens föreläsningar var säkert bra, men om jag har gått upp klockan 04,00 på morgonen är det mesta bortkastat på mig.  All koncentration går åt att hålla mig vaken, och jag har ännu inte träffat den föreläsare som lyckas fånga mitt intresse då.  Smärtgränsen i fredags gick nånstans vid grammatiska metaforer, som lyckligtvis var sista punkten innan minglet tog vid.
T-bana in till city och vårt hotell. Det var helt klart after-work i baren där, samt någon frisörstämma. Aldrig har väl så många frissor från landet flockats runt så få vältrimmade storstadsfrisörer. Att de delade ut guldfärgade gottepåsar gjorde dem säkert mer atttraktiva i flickornas oskyldiga ögon, eller…?

Än så länge sken solen i huvudstaden och vi som hade vantar insåg behovet av att röra på oss, alternativt införskaffa något lättläst, och gjorde Drottninggatan med omnejd till fots. Det var precis vad som hanns med innan kvällens aktivitet, dvs mat.  Bord hade  bokats på en libanesisk restaurang och det var mer än godkänt. Alla förslag om att fortsätta på Stureplan röstades bestämt ner. Så vitt jag vet är inte zombies innetrenden nummer ett för närvarande (eller kanske ändå med tanke på alla vampyrfilmer?)  och det var precis så jag kände mig.

Lördagen bjöd på flera riktigt intressanta föredrag, eller så berodde det bara på att jag hade fått mina timmar och var lite positivare till omvärlden.
Av någon halvskum anledning flög vi upp och skulle åka tåg hem, och efter ett visst grävande i olika bagar hittade samtliga sina biljetter.
I samma vagn som vi satt ett större sällskap karlar, bördiga från Osby de flesta av dem, och efter vad vi förstod anställda på någon firma med rör. De hade dessutom med sig både hel- och halvrör och ungefär vid Södertälje började de bli högljudda. Vid Norrköpingstrakten var de rejält påstrukna, och hade dessutom fått med några damer  på noterna. Dessa damer hade en engagerad omröstning om vem av karlarna som skulle pryda vilket månadsblad i en planerad kalender. Lillchefen såg lite purken ut att han inte var med i omröstningen, men tröstades med att om han inte haft bakhuvudet i paket så… kanske. Konkurrensen var liksom inte stenhård.

Vi trodde att damerna i fråga eventuellt var deltagare från frisörkonventet (fördomar!!), och blev milt förvånade när det så småningom framgick att även de var lärare och varit på samma ställe som vi. Hmm. Hade vi  missat  något till eftermiddagsfikan?

Nu är det i alla fall Tillbaks till Verkligheten 2 som gäller. Planeringar, rättningar, arbetslag, utvärderingar, temadagar, nya trender-information, och ibland t o m lite undervisning. Tack och lov!

Om MacLindhe

Jag är född i mitten av 1950-talet i Malmö och har i stort förblivit Skåne trogen även om jag gärna besöker andra platser och länder. Numera äger jag mitt eget schema och det innebär väldigt mycket fotkonst och utställningar, även om skrivklådan pockar på då och dåvilket än så länge resulterar i bloggar . I was born in Malmo in the middle of the fifties, and have stayed in Scania, Sweden, even if I love to visit other places and countries. Nowadays I own my scedule, and spend a lot of my time I work with my art. Now and then, I still write a blog.
Det här inlägget postades i Konferenser, Resor, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s