För ett tag sedan överöstes vi av reklam från olika vårdinrättningar. Reklam som bedyrade hur väl omhändertagna vi skulle bli, om vi bara valde just deras vårdinrättning. Denna omtanke om medborgarna grundade sig – så klart – i ekonomiska orsaker. Ju fler individer som väljer en viss vårdcentral eller läkarcentral, desto mer klirrar det i deras kassa.

Ärligt talat brydde jag mig inte särskilt mycket om det hela. Jag har förmånen att vara ganska frisk, så förutom årlig kontroll av en strejkande sköldkörtel, lite vajsigt blodtryck och underredskontroller är det inte ofta som  jag besöker läkare. Därför listade jag mig hos en kvinnlig läkare som jag följt från hennes tidigare tjänst. Hon har koll på mina värden och jag har förtroende för henne. Eftersom dessutom denna vårdcentral  ligger i direkt anslutning till min arbetsplats var det inte mycket att fundera på.

För någon vecka sedan läste jag en artikel i tidningen om att det skulle vara väldigt svårt att komma fram på telefonen till just denna vårdcentral. Men, som sagt, jag behöver ju bara gå runt hörnet på huset så är jag där, så varför bry sig?

Nu vill det sig som så att jag den senaste veckan fått någon rälig eksem på armbågen, misstänkt likt psoriasis. Det är inget jag haft tidigare och  inget jag önskat mig heller. Tvärtom är jag tacksam om jag slipper det framöver.
Alltså, på lunchrasten igår traskade  jag in på Vellinge Vårdcentral och talade om för damen i luckan att jag ville boka en tid. Och att jag var listad där, samt namnet på läkaren. Damen svarade att hon inte kunde boka in tider.
Nähä. Hon kan säkert något annat i stället. Alla har vi våra uppgifter här i livet.
Som svar på min fråga om vem som kunde boka in tider hänvisades jag till sjuksköterskorna. Det var bara ett problem. De hade lunchrast. Det var inget konstigt med det, för det hade ju jag också.
Damen i luckan talade om att jag kunde ta en nummerlapp och sätta mig och vänta på dem i väntrummet. Där satt redan ett antal personer och tummade på sina nummerlappar. Jag trodde att jag uttryckt mig otydligt och förklarade att jag hade lunchrast 30 minuter, inte behövde träffa någon sjuksköterksa, utan bara ville boka en tid för läkarbesök längre fram. En annan dag.
Damen i luckan talade åter igen om för mig att hon inte kunde boka tider …There’s a hole in the bucket, dear Liza, a hole…

För att boka en läkartid måste man tala med en sköterska först och jag fick rådet att ringa på eftermiddagen för då var telefonköerna kortast. Damen i  luckan gav mig telefonnumret.

När mina lektioner var slut för dagen ringde jag tvärs över gången och satt i telefonkö drygt en kvart. Jag vill inte ens tänka på hur lång kön är på morgonen. Slutligen svarade en sköterska och jag berättade om mitt problem och bad om en läkartid.
– Tyvärr. De är slut.
– Jag behöver alltså ingen akuttid, men kanske en nästa vecka eller nåt.
– Alla bokningsbara tider är slut.
– ???
– Vi har inga bokningsbara tider kvar, men vi släpper nya i nästa vecka.
– ??? Släpper nästa vecka? Som biljetter? Hallå! Man måste väl kunna boka en icke akut tid  när läkaren har nåt ledigt?
– Ja, då kan du ringa nästa vecka, när vi släpper de nya tiderna.

De är väl för fasen ingen Sprinsteen-konsert det är frågan om!? Med biljettsläpp ett visst klockslag? Ska man ta med sig termos och sovsäck och övernatta utanför för att säkert få en icke akut tid?

Sköterskan anade min skepsis och talade om att om det var besvärligt kunde jag ju ringa en morgon och få en akuttid samma dag. Det innebär i så fall att jag sitter i en låååång telefonkö för att i bästa fall komma fram medan en akuttid finns kvar.
En akuttid som säkert behövs bättre av något inflammerat öronbarn eller någon med svinflunsan. Någon bacillskräck har jag inte, men kan tänka mig bättre sysselsättningar än att sitta och vänslas i ett akutväntrum under flunsa-tider. Dessutom arbetar jag  och tyckte att eftersom det inte är akut borde jag kunna besöka läkaren under icke arbetstid.

– Då är du välkommen att ringa när vi släpper tiderna nästa vecka. Under tiden kan du köpa en receptfri kortisonsalva på Apoteket.

Vid det laget hade jag även fått ett visst behov av blodtryckssänkande medicin.  Är det detta – ursäkta uttrycket- idiotsystem som är Vårdval Skåne??  Är det detta fantastiska system som är inrättat för att vi vid behov alltid kan bli omhändertagna av den läkare vi själva valt? I helsicke heller!

När jag talat med vänner och bekanta på andra orter i länet visar det sig att Vellinge vårdcentral inte alls är unik. Samma system tillämpas tydligen på många andra ställen.

Nu har jag ringt runt till privata hudläkare i Malmö, men de tar inte emot nya patienter. Nästa veckas projekt blir att försöka hitta någon kompetent läkare som förhoppningsvis är lättare att att få träffa än Bruce Springsteen.