Så är jag då hemma igen. Det förra inlagget skrevs kl 4,30 på morgonen, för  naturligtvis vaknade jag på vanlig svensk vaknatid. Det trådlösa nätverket som skulle finnas på hotellet fungerade inte och eftersom jag skrivit det på min pc innebar det en del strul. Under lunchen fick jag låna en teknikkille på hotellet, och han kunde inte  heller  komma åt det trådlösa (det känns lite skönt när en ung datasnubbe sakta men säkert tappar nu-ska-jag-visa-tant-hur-man-gör-minen och inser fakta; tanten hade faktiskt gjort rätt.  Det är tekniken som felar!) Men han var service-minded och lånade mig ett usb och access till deras businessrum på hotellet så jag kunde publicera min lilla blogg.

Konferensen hade ett mycket digert program, ända fram till lördag kväll.  Efter en lite klen uppstart kom en dansk statsvetarprofessor (hur kul låter inte det?) vid namn Peter Dahler Larsen och pratade om kvalitet och kvalitetssäkringar. Ett långt föredrag på danska som var så bra att man tyckte det var synd att det var slut efter tre timmar.   Jag omvärderar statsvetenskap som ämne.  Det är ju underhållande i rätt person!

Som avslutning fick vi välja en utflykt att åka med på; stadsrundtur i Reykjavik, valsafari, Blå Lagunen eller busstur till Geisur. Jag valde det senaste. Och, tja, visst är det imponerande att se hur det sprutar upp varmt vatten ur jorden, men frågan är om det är värt fem och en halv timmes busstur.
Lördagen var dessutom stora fårsamlardagen, då man från varje fylke rider ut i stora grupper och driver in fåren som resten av året traskar runt på egen hand och tuggar i sig den grönska de kommer över. Då och då fick bussen vänta medan ett antal får virrade runt på vägen medan ryttarna glatt vinkade till oss med såväl pilsner som Svarta Döden i hand.

Mitt intryck av Island är framför allt grått. Tänk dig när bilrutorna är igenimmade och man inte ser något ut. Så var det, men utan bilrutor.  Det finns fantastiska naturscenerier där, men alla bilder är i svartvitt. Åtminstone vid mitt besök. Ändå tyckte islänningarna att vi hade väldig tur med vädret. Det var ju varmt för att vara på Island, dvs. tolv grader på dagen, när juli, som är den varmaste månaden, har 11 grader i medeltemperatur. Och bara lite regn – oftast haglar eller snöar det samtidigt, och dessutom svag vind. Ändå svor jag att jag hade glömt vantarna. Solen såg jag ca tio minuter på fredagseftermiddagen, sedan gråa det till sig igen. Däremot har de det varmt inomhus. Med all värme i jorden har de råd till det!
Nu märker jag själv att jag är gnällig. Sorry! Det var nog mina förväntningar som var sagolikt högt ställda helt enkelt. Islänningarna däremot upplevde jag som ett väldigt trevligt och öppet folk, klimatet till trots.

Förresten, varför har vulkaner kvinnonamn och geisur mansnamn…?