Jag prenumerarar på en tidning om friskvård. Denna tidning hade i samarbete med ett företag inom samma genre inbjudit (lägre pris om du var prenemurant) till en afton i välbefinnandet tecken.  Det hela ägde rum i en restaurang på hög nivå i Malmö.

Redan på det inbyggda torget som ligger på bottenvåningen av samma blå huskomplex slogs man av den kvinnliga dominansen. På en bänk satt nämligen två damer i medelåldern och skrattade högt med var sin engångs kaffekopp i händerna. Samma damer hamnade sedan strax bakom mig i kön till hissen. Även om det var en friskvårdande kväll kändes tjugosex våningar lite tufft att knata uppför. Damerna var nu ännu lite högljuddare och det stacks inte under stol med att det inte varit kaffe i kopparna. Var det tjejkväll så var det. Deras partner tillhörde kanske skaran av män klädda i ljusblått som halsade öl lite varstans på Malmös gator.

Slutligen var jag uppe med hissen och fick ett tankekort stucket i handen. Är det någon ny innegrej? Det är andra gången på en månad som någon gett mig ett kort/en lapp med någon hurtig floskel på. ”Gör något roligt varje dag” stod det på detta lilla kort. Jaha. Så det är det det hänger på om man ska må bra. Att göra något roligt varje dag. Livet är en fest.

Eftersom jag kom direkt från jobb, via en snabb raid på Mobilia behövde jag pudra näsan. Vad händer alltid vid kvinnliga sammankomster? Jo, en jäkla kö till damernas. Det syntes inte en man i lokalen och jag insåg att jag mådde klart bättre av att gå på herrarnas än stå och saxa med benen en halvtimme till ”rätt” toalett. Det var visst fler som tänkt så, för där var upptaget men åtminstone ingen kö. Strax öppnades dörren och ut kom – så klart – en man. Han tittade förvånat och undrade vad jag gjorde där. Inget smarthuvud med andra ord.
Nåja, jag passerade den öde rännan och låste in mig i båset och gjorde det jag skulle. För att komma ut och möta åtta karlar i dörren. Som tur (?) var hade ingen av dem hunnit bli redo för rännan utan jag kunde slinka förbi, muttrande något ursäktande om att jag var transvestit.

Väl inne i restaurangen serverades två snittar och ett glas bubbel. Arrangörerna tassade runt i helvit klädsel och syrenlila sjalar, och påminde nästan genast om att det var dags att gå in i föreläsningssalen. Tugga, tugga, svälj. Må bra. Gör något roligt varje dag. Ett bildspel snurrad på vita duken där några av de vitklädda poserade med ett antal halvkändisar, typ matlagande exboxare och överlevande nattklubbsdrottningar.

När alla kommit på plats,  en del fortfarande tuggande eller med tallrik och glas med sig,   stiger de två bredast leende arrangörerna upp framför publiken, hälsar välkomna och kör en välrepeterad spontan dialog.

Den allra bredast leende av dem håller ett föredrag om vilka olika typer (här förenklat till färger) vi människor är. Hon gjorde det underhållande och proffsigt. Lite pausmassage där publiken ska massera varandras bakre överdelar. Jag fixar kroppskontakt, men vet många som avskyr beröring av okända människor, och kan tänka mig att flera i lokalen inte mådde så himla bra då.

Sedan tar nästa vita leende över, öppnar med lite namedropping, och lär oss snabbt hur vi ska coacha oss själva till bättre liv och lycka. Tänk bara att inget är omöjligt  så ordnar det mesta sig. (Själv kör jag med att det alltid är för tidigt att ge upp.) Fråga henne du masserade och fick massage av vad hon skulle vilja göra om inget var omöjligt och vad det skulle få för konsekvenser, och vips är du ett steg på vägen till att förverkliga dina drömmar. Undrar om Y som var min ”partner” börjat leta efter ett pensionat att driva än.

Nu visste vi alltså vad för männsikotyp/färg vi var, och kunde sluta lägga energi på att reta oss på andra, samtidigt som vi avslappnade och glada efter massagen hade fått insikt i coachingens betydelse, både för idrottsmän och soffpotatisar.

Lite böcker, skrivna av de Största Leendena lottades ut, och två andra vitklädda kvinnor kallades fram för att vittna om hur de upplevt kurserna som anordnades. Av en ren slump var de båda väldigt positiva, och nu sattes stöten in.
Om vi ville utveckla våra nyvunna kunskaper i att må bra fick den som under aftonen anmälde sig till en av företagets kurser 5000:- i rabatt. Och blev en diplomerad  Någon i Friskvård. Hallelujah.

Sorry, kvällen bjöd på goda snittar och bubbel, och en del skratt, men nej… Kanske var jag på fel stämning helt enkelt, men det kändes inte som min grej, även om vi fick CD-skivor med pilatesövningar och goda recept i dörren på vägen ut.

Men de höll i alla fall tiden och slutade prick klockan åtta.