Vid ett tillfälle för många år sedan var vi hemma hos mina svärföräldrar och fikade. Svärfar satt på lagom sträcka-ut-armen-avstånd från kaffebryggaren, och jag och svärmor satt på motsatt sida av bordet. Min kopp var tom, och jag bad svärfar skicka kaffet. Då far min svärmor upp, rusar runt bordet, samtidigt som hon upplyste  mig om att det var därför att Lill-Babs såg ut som hon gjorde, och jag som jag gjorde.
???
Jo, min alltid lika subtila svärmoder hade i skvallerpressen läst en intervju med Lill-Babs, där hon förklarat att hon höll vikten genom att aldrig be andra hämta något till henne, eller bli serverad, utan gick själv och på så sätt fick motion!
Varsågod och skölj.

Även om jag blev smått irriterad fastnade det i bakhuvudet på mig, och min omtänksamme Man tog det verkligen åt sig. Resultatet blev att han gett mig alla chanser att servera och passa upp, och jag har i ett antal år farit som ett ålaskinn (lite överdrift, men ändå) för att att, precis som Lill-babs, få lite gratis motion och hålla vikten. Det var kanske grunden för att fixa cykelturen, vem vet? Något annat resultat  har jag inte märkt.

Nu hände det sig som så i den gångna veckan att jag hamnade på samma fest som Lill-Babs. Jag  satt i spänd förväntan för att se hur hon på ett smidigt sätt skulle hjälpa serveringspersonalen och sno åt sig lite bonusmotion.
En annan som satt lika stadigt som jag var Lill-Babs själv. Inte katten sprang hon och hämtade mat eller dukade ut. Nä då. Rumpan på stolen där med.  Fräsch och leende i klädsamt rosa överdel.

Insikten drabbade mig. Jag har blivit lurad. Hädanefter gäller att satt tant sitter om hon är gäst, och i framtida värdinnesituationer ska värden få ta igen all den motion han missat genom åren.

Sorry Mannen, men så blir det.