Nu är det över oss. Både det ena och det andra. På Mannens enträgna önskan skulle vi besöka Malmöfestivalen i fredags, och sluta upp med några vänner på Stortorget. Någon gång får han bestämma, så jag gick med på planerna. Dessutom skulle vi sova i yngste sonens lägenhet i stan som vi nu förfogar över. Nu var det bara så att min mage började protestera. Knipa, svälla och visa alla tecken på otrivsel. Vis av erfarenhet vet jag att toaletter är en ständig bristvara på festivalen, och jag insåg att stå och trängas vid ett bord där, eller i kön till någon bajamaja var inte vad jag ville. Kompromiss-dags. Jag ringde vännerna på Stortorget och sade som det var.
– Tänk om det är svininfluensan! Du kommer inte hit och smittar oss!! 
Jag försökte inflika att det handlade om någon förhoppningsvis simpel magåkomma, men icke. Nu är svinflunsan på väg, eller är den redan här?!  OK, har man feber och andra symtom förstår jag att man måste hålla sig hemma, men  är det meningen att man ska låsa in sig vid minsta fis på tvären för att inte utsätta omgivningen för eventuell smitta?  Det kan ju vara svinflunsan… 
Det behövs ingen utbildad sierska för att ana ett stillastående samhälle under hösten.

Det blev mat på lokal istället. Säkert gott, även om det var inte mycket mer än mineralvatten som smakade mig. Sedan upp mot Stortorget, lagom till Grus i Dojans sista låt.
Precis som de senaste åren konstaterade vi att medelåldern på festdeltagarna sjunkit . Visst, vi har blivit äldre, men det har tidigare alltid varit mycket folk i vår ålder där, och det är det inte nu.  Sitter de på hemmet, eller har de, liksom egentligen jag också har, bara  tröttnat på tillställningen?

Jag ville se Calaisa, och det gjorde vi.  De är enormt duktiga och gjorde ett bra framträdande.
Det förvånar mig på konserter nu för tiden  att nästan alla är så upptagna med att fota och filma med sina mobiler. Är inte risken stor att man missar live-känslan då? Det finns proffs som lever på att göra musik-videos om man vill se det på film.
Gänget intill oss fotade desstuom bara varandra, i alla möjliga poser på och under bordet. Se så berusade vi är och hur roligt vi har!!  Det hade varit lättare för dem – och trevligare för omgivningen – om de gjort det på hemmaplan!

Så småningom hamnade vi i Swingtältet där ett storband, Carlings, spelade.  Medelåldern var högre och berusningen lägre bland publiken där än på Stortorget.  Och vilken musik och spelglädje bandet uppvisade. Där stannade vi tills allt stängde. Slutintrycket av kvällen blev trots allt gott!

Och undrar någon om jag fått svinflunsan än, så nä, det har jag inte. Mår alldeles utmärkt, tackar som frågar.