Jag är en list-typ. Inte särskilt listig alltså, men jag inbillar mig att allt blir bättre om jag skriver en lista på vad som ska göras, handlas, packas, etc. Särskilt inför en resa, lång som kort, skriver jag en lista på det jag kan tänkas behöva ha med mig. Så är det även om jag bara ska på en fortbildningsresa över natten. Det har blivit ett antal sådana genom åren, och det borde vara  lätt att bara slänga ner neccesären och ett ombyte kläder i bagen och dra. Så gör alltid Mannen. Ibland stoppar han t o m bara tandborsten och ett ombyte underkläder/strumpor i fickan. Inte jag. Utrustad för alla eventualiteter. Är det fler än jag som cyklat runt Skåne med en galltvål i bagaget för avancerad fläckurtagning? Den kom till användning – inte av mig utan av vår värd i Onslunda som blivit anfallen av en envis fläck.

Nu ska den yngste sonen ge sig ut på långresa. Ett antal månader i Asien. I brist på allmän värnlikt verkar det vara ett obligatoriskt  mandomsprov för dagens ungdom. Om nu jag skulle göra en liknande resa hade min lista vara väldigt lång. Hans finns inte. I går kväll levererades en blå IKEA-kasse full med smutstvätt till modern, dvs mig, som har ständig tillgång till tvättmaskin. Sonen hade missat att boka tvättid. Idag levererade samma moder samma kasse, nu med rena kläder i sonens bostad. Ja, ja, jag vet. Curling-morsa. Men han kan ju inte åka till andra sidan världen i skitiga kalsonger. Och eftersom vi tänker prova på livet som city-bor i hans lägenhet under frånvaron ville jag veta hur man får fjutt på gasspisen och hade alltså ett ärende. Klen ursäkt, men ändå.
I sonens bostad härskade kaos.  Lite varstans ett antal halvfyllda svarta sopsäckar som visade sig innehålla grejer, främst kläder, som skulle förpassas till vinden.  Några räkningar, passet och annat i  pappersväg som definitivt inte ska försvinna låg tillsammans med någon tidning halvvägs under tangentbordet på soffbordet.  Någon tomflaska.  Några böcker.  Dataspel. De rena kläderna hamnade i nya högar på golvet. Efter vissa moderliga påtryckningar plockades ryggsäcken fram för att börja packas. Först i hamnade en lättare form av hantel som behövdes för att hålla ryggformen under resan. Typ home-roller som Tage Danielsson pratade om en gång i tiden. Den fyllde botten på ryggan.  Jag påminde om när han och några andra glada gossar lagt tegelstenar i tyskfrökens väska på högstadiet, och hur himla kul de tyckte det var att hon släpade runt på dem.  Liknelsen gick inte hem.

Jag undrade varför sängen stod utdragen från väggen och fick veta att det var för att han skulle måla om väggen. I dag. Så att det var fint när vi skulle bo där.  Ett antal kompisar skulle hjälpa till, så  det var lugnt. Ingen panik morsan. Nänä, lugn och fin. Jag kände att det behövdes näring och föreslog att jag skulle bjuda på lunch på kvarterskrogen, och då blev det fart på grabben. Med att ringa runt och kolla vilka kompisar som skulle med på krogen och fira av honom i kväll. Och att ringa och boka bord till det.
Sedan visade han mig faktiskt tvättstugan och soprummet och så gick vi och åt.
Jag åkte hem innan kompisarna som skulle hjälpa till att måla om kom. Hem till mina att-göra-listor. Högst upp står att köra ungen till Kastrup i morgon fm och helst sätta fast honom i flygstolen också, så han säkert kommer iväg.

Det fixar sig tydligen utan listor också, på något konstigt sätt.