En sak som definitivt inte kommer att kasseras är fotoalbum. Vid min raid i bokhyllan i går fastnade jag i gamla bilder.  Memory Lane som återvändsgata är svår att hitta ur. Först var det min mammas gamla album. Hon och hennes syskon på vackra porträttbilder från första halvan av förra seklet. Mina morföräldrar och några av deras syskon finns också med. De ser ungefär likadana ut som sina samtida ur de andra gamla albumen. Förkläden och klutar på kvinnorna, och mustascher och skärmmössor på männen, stolt blickande in i kameran.  Precis som nu är flera av bilderna från festligare tillfällen, där man sitter samlade runt vackert dukade kaffebord.
Så kommer mammas ungdomstid på 1930-talet, där  hon ofta poserade med väninnorna på platser jag ibland känner igen, som Slottsparken i Malmö. De första bilderna på min bror, i dopklänningen som även mina barn döpts i,  eller sittande på mormors soffa där jag minns överkastet från min egen barndom, eller i Pildammsparken sittande på sin unga mammas arm eller med sin yngsta moster som fortfarande var en liten flicka då.  Fler bilder på mamma, nu ofta på olika kursgårdar, skolad i arbetarrörelsen.  Min pappa dyker upp i albumet, och ser lite obekväm ut med slips och mörk kostym.  Det trivdes han inte i!  Första bilden på mig, i soffan där hemma med mamma, pappa och storebror. Bror min hade blivit stor, och var snart en tjusig värnpliktig med elvisfrilla. Hans blivande fru, vacker som en dag på porträttfotot som jag tror användes i uttagningen av Limhamns Lucia. Inte undra på att en av pojkkusinerna tappade både målföret och annat när hon kom in i rummet.  Många bilder från alla jularna hemma hos mormor och morfar på Hagagatan i Malmö. Där trängde vi ihop oss några timmar varje julafton, mammas fem syskon med familjer. Kusiner, kusiner, överallt kusiner!
På en bild ligger jag, drygt året gammal, på  matbordet och tittar i en tidning, med tre äldre kusiner framför bordet. På varje sida av bordet syns händer som håller i cigaretter.  På den tiden var det ingen som tänkte rökfritt.

Åren går, kusinerna blir fler, först mormor och sedan morfar försvinner från sidorna, och albumets sista sida visar mitt eget bröllop.

Pappas första album hade försvunnit innan jag föddes, och det jag nu har är en återskapning gjord av Faster som emigrerade till Amerika. På en bild ser man min farmor – i klut och förkläde och med armarna fästa i midjan –  stolt stående bakom sitt frukstånd på Stortorget i Malmö. I övrigt är de gamla bilderna från 1910-talet, där barnen klätts upp i sjömanskläder och tagits till fotografen som fångar mig. Vilken händelse det måste ha varit.

Alla album kommer att följa med i flytten!